Fortsättning...

... Och så upptäcker jag att jag saknar. Ett par olika personer (så som jag vill minnas dem, typ), några få välomhändertagna minnen men främst mig själv. Den jag hoppas att det visar sig att jag är när jag istället för att låta paus-knappen vara nere, trycker ner den där play. Den där knappen som gör att man börjar leva istället för att gömma sig under t ex en bro. Men var börja? När det finns så många lösa trådar överallt? Varav de viktigaste (om sanningen ska fram de flesta) tycks just nu (långt tid) leka kurragömma med mig?

...sedan har ett monster flyttat in under min säng...