Men gaaah! Ryggradslösa människa!

Ok, I dodge that bullet. Pheuww...

Men jag inser nu att jag varken är den gode, den onde eller den fule utan mer den ignorerade...

Jag erkänner att jag har lite då och då sedan jag fick reda på killens dubbelspel öst ur ilska mot honom, inte hela tiden men det har hänt. Och inte direkt till honom utan via msn (ah underbara moderna tid...). Föga förvånande egentligen med tanke på allt han sagt att han känner för mig och vad jag betyder så sent som 2,5 dagar innan jag fick nys om den andra kvinnan. För det är så det är, hon var den andra kvinnan. Men men...

Man kan inte göra så mycket med det som hänt, däremot så blir jag så less nu när det visar sig att den här lilla fega kraken har absolut inte ens en skugga av anständighet, moral eller sunt beteende. Han har kläckt ur sig saker som att om vi inte så snabbt hade blivit ett par så hade jag varit en av hans allra bästa vänner yada yada yada, om det är så här han behandlar människor han tycker bra om så betackar jag mig.

Jag börjar mer och mer både tycka och känna att jag måste har hamnat i en tillfällig sinnesförvirring när det kommer till den här killen för maken till en svagare person som även är feg, omogen, töntig och gud vet allt har jag nog inte haft oturen att träffa på tidigare. Silent treatment har jag råkat ut för (och även använt själv *skäms*), men inte har personen då sagt liknande saker som den här innan...

Han har två böcker som är mina, jag gillar mina böcker, jag har inte hur mycket pengar som helst att köpa samma sak om och om igen. Den ena boken är en av mina absoluta favoritböcker (Alice i underlandet), originalversionen med. Det verkar nästan som att han fått för sig att han har fått böckerna när det hela tiden varit att han fått LÅNA dem, vilket jag har sagt hela tiden. Men hur ska man annars tolka det att han inte skickat iväg dem till mig självmant?

Det intressanta är att jag faktiskt inte blir arg över hans feghet och ovilja att svara när jag ringer, däremot så blir jag jäkligt irriterad. Och anledningen till att jag inte blir arg är för att jag inte längre bryr mig om honom, jag ser helt enkelt ner på honom otroligt mycket. Finns ingen respekt kvar. Och jag vore rätt blåst om jag hade respekt kvar när det är så uppenbart att han har ingen respekt alls för mig. Vill inte ha någon framtida kontakt med honom, vilket jag även skrivit i ett sms. Så varför är det då så svårt för honom att svara när jag ringer eller ringa mig själv?

Jag har på känn att hans polare och familj inte reagerade så starkt som han förväntade sig (om han nu har sagt något till dem, han är ju trots allt en person som only talk the talk but not walk the walk), och att han inte tagit kontakt med psykolog samt tagit upp och leker pojkvän till den andra tjejen som är betydligt mer enkel att ha att göra med jämfört med mig alltså. I´m a pain. :P Och allvarligt talat, jag bryr mig inte (jag inser att genom att bara skriva ett inlägg om det får det hela att låta annorlunda). ;)

Han är en svag person och oftast är det betydligt enklare att fortsätta leva i en illusion bland kulisser än att verkligen ta tag i saker och arbeta för förändring.

Det jag vill är helt enkelt att bli behandlad med respekt och inte bli ignorerad, särskilt inte när jag faktiskt skrivit att nu är jag trött på det här och efter ett samtal (och hemskickning av böcker) så kommer vi slippa varandra. Och säga vad man vill, men mitt liv är betydligt bättre utan den där saken.

Och så vill jag lite veta vad han har gjort med de olika små pysselsakerna jag gjorde till honom. Om han plockat undan, slängt eller vad. Jag bryr mig om mina egna skapelser helt klart.

Och nu ska jag fortsätta städa min balkong. :)

Väntan är alltid för lång...

Tankar maler i mitt huvud, jag kollar i almanackan, räknar och märker senare att The Drama Queen have awaken...

...för att anta det värsta tillhör väl henne med?

Känner att jag behöver mer information under min väntan (7 dagar), slår ett antal nummer, även de avslutande två siffrorna (24), signaler går fram men inget annat svar än telefonsvararen. Föga förvånande, han har ju faktiskt inte gjort något livstecken på ett tag.

Men jag lovar, kommer det visa sig att The Drama Queen har rätt och jag inte får tag i honom, så kommer jag ringa till henne. Inte så konstigt egentligen med tanke på att hon inte längre skulle vara sååå oskyldig.

Den gode, den onde och den fule. Gissa vem som är jag?

Ja jackpot! Not...

Alltså bilden är så dålig den kan bli, men ändå. Jag hade chans på 100, 75 eller 25 kr x2. Och när man har chans till flera olika så där så kan man ge sig fan på att det är en nitlott man håller i. Jävla vad nitlotter livet ger mig just nu...

Så jag har varken tur i spel eller kärlek för tillfället. Så vad har jag tur i nu?

Svar: Egenvärde.*

*"Att något har ett egenvärde brukar i vardagsspråket betyda att dess värde är oberoende av vad olika observatörer anser om det eller att värdet är något som inte kan mätas eller uppskattas med hjälp av erkända metoder inom området men ändå intuitivt uppfattas ha ett värde." Källa: Wikipedia

Hjärnan och Hjärtat = Haren och Sköldpaddan

Av någon anledning så förstår jag att när väl hjärnan och hjärtat har kommit ifatt varandra så kommer även min känslomässiga urladdning. Just nu så är det hjärnan som är som mest igång, fan vad jag är glad att jag inte var på samma ställe känslomässigt som hon den andra. Jag hade inte velat vara mitt uppe i att vara kär och få reda på allt det här. Jag såg igenom en illusion, en fasad, redan från början men vad jag såg var inte ens i närheten av det som faktiskt fanns där inuti. Jag trodde inte att du var helt den du ville ge sken av, men samtidigt förstod jag inte att du var så här tom och vilsen. Men nu har jag fått de pusselbitarna som fattades innan och ser en helt annan historia. Jag kopplar samman helt och jag ser verkligen inte fram emot hur det kommer att kännas när hela jag förstår att det jag har förlorat egentligen aldrig har funnits.

Det är aldrig okej för någon annan att göra MINA val åt mig. ALDRIG. Det är heller inte okej att försöka föra över sitt eget ansvar för sina känslor, handlingar och val till någon annan. Du försökte eftersom du desperat ville hålla kvar din illusion om dig själv och hade du lyckats så hade du fortsatt att lura både dig själv och den andra tjejen som inte ens varit i närheten att genomskåda dig. Det skulle troligen ha funkat ett tag tills hon skulle göra något som inte behagade dig, inte längre föda din illusion och du skulle återigen märka av de där sprickorna...

Enligt dig så hittade jag alla dina ömma punkter och började peta direkt, vilket gjorde ont. Självklart är det så. Jag drog fram sådant du inte ville veta av, ut i ljuset. Men din syn på dig själv, andra och världen är så förvriden så att istället för att förstå att jag gjorde det för att jag brydde mig om dig, älskade dig och ville ge dig mitt stöd så trodde du att jag gjorde det för att vara ELAK. Och på så sätt så blev jag den "onda" i ditt liv, med mörkt hår och en förmåga att klösa när tårarna tog slut och så fann du någon enklare, mer naiv, med blont hår och allt, som kunde bli den "goda" för dig. Men samtidigt så höll du fast vid mig, trots att du har haft så många chanser egentligen att vara ÄRLIG. Redan innan du sjönk så här lågt. Du blev även så arg på mig när jag kallade dig ung och oerfaren. Men hela du och din syn på kärlek är en tonårings. Jag minns nu att jag tänkte att jag tyckte likadant som du om kärlek och relationer - när jag var 15...

Tråkigt nog så är aldrig hjärtat så särskilt förståndigt, men det är visst bra att trots allt även lyssna på hjärnan och det sunda förnuftet...

Jag har märkt hur du hela tiden haft ett behov att hävda dig mot mig, du är visst smart etc, ditt dåliga självförtroende har lyst igenom på flera olika sätt och du har nu även erkänt att du hela tiden varit avundsjuk på mig. På hur jag vet vem jag är, acceptera mig själv, vet vad jag vill och står för det osv.

Ditt liv är inte krossat p g a mig, det här är helt och hållet dina egna handlingar, dina egna val. Och f ö så är inte en illusion ett liv. En kuliss kan aldrig bli på riktigt hur levande man än försöker få den att verka. Och du, din stackare, är numera en trasig kuliss, en genomskådad illusion, en krossad spegel. Men se det här som din chans att faktiskt bli äkta du med. Men det kommer krävas en hel del arbete och ansvarstagande från dig. Förresten så hatar jag dig inte, jag avskyr och är äcklad av vad du har gjort, men jag kan inte hata en människospillra. Utan det är medkänsla jag känner, hur illamående det än gör mig, så är det så det är.

Och visst är jag arg på dig, sårad, besviken och fruktansvärt trött. Du drog åt dig sådant som var bra men det du gav tillbaka var smutsen från din spräckta spegelkub. Ett tag fick du mig att tro att det var fel på MIG, när det egentligen var sådant som kom från dig. Ännu en grej jag kommer ha svårt att förlåta dig för. Hur du skapade ett frö av tvivel hos mig. Men det fröet slog aldrig rot, vilket jag är extremt glad över. Jag kan nu säga att jag är riktigt stolt över mig själv, för jag har alltid varit mig själv och vägrat vika från vad jag tycker, vill och behöver. Men samtidigt så har jag även vågat göra så mycket, känna så mycket, TRO så mycket tyvärr för helt fel person. Men du och hela den här kliche-artade sekvensen av mitt liv tänker jag inte låta påverka hur jag fortsätter leva mitt liv. För bara så att du vet, så har du helt missbedömt mig. Helt.


Vill även tillägga att DU har INTE krossat mitt hjärta, vilket du sa att du var rädd för att göra (och därför inte tog ditt ansvar och gjorde slut innan all smuts). Jag är stark, så jävla förbannat stark, man blir det när man är trygg i sig själv. Vilket man blir när man börjar att acceptera den man är, både de bra och de dåliga sidorna. Med medkänsla, vänlighet och kärlek hoppas jag att även du en dag har lyckats bygga upp en liknande styrka och acceptans. Tro bara inte att jag genom detta minskar min avsky mot allt du gjort, det är bara så att en bättre värld byggs inte på hat, avsky, rädsla och liknande känslor. Jag vill inte bo i sådana känslor, de kan komma på blixtvisit men jag vill leva i vänskap, acceptans, kärlek, respekt och ärlighet. PUNKT

Kastrering...

Jag behöver en bra tång och sedan även något att knipsa med.

Sedan vore det otroligt bra om det finns några frivilliga som kan hålla fast medan jag klipper?

Någon?

Och tro mig, han förtjänar det verkligen...

*Doing a brutal Lorena Bobbit*