Men gaaah! Ryggradslösa människa!

Ok, I dodge that bullet. Pheuww...

Men jag inser nu att jag varken är den gode, den onde eller den fule utan mer den ignorerade...

Jag erkänner att jag har lite då och då sedan jag fick reda på killens dubbelspel öst ur ilska mot honom, inte hela tiden men det har hänt. Och inte direkt till honom utan via msn (ah underbara moderna tid...). Föga förvånande egentligen med tanke på allt han sagt att han känner för mig och vad jag betyder så sent som 2,5 dagar innan jag fick nys om den andra kvinnan. För det är så det är, hon var den andra kvinnan. Men men...

Man kan inte göra så mycket med det som hänt, däremot så blir jag så less nu när det visar sig att den här lilla fega kraken har absolut inte ens en skugga av anständighet, moral eller sunt beteende. Han har kläckt ur sig saker som att om vi inte så snabbt hade blivit ett par så hade jag varit en av hans allra bästa vänner yada yada yada, om det är så här han behandlar människor han tycker bra om så betackar jag mig.

Jag börjar mer och mer både tycka och känna att jag måste har hamnat i en tillfällig sinnesförvirring när det kommer till den här killen för maken till en svagare person som även är feg, omogen, töntig och gud vet allt har jag nog inte haft oturen att träffa på tidigare. Silent treatment har jag råkat ut för (och även använt själv *skäms*), men inte har personen då sagt liknande saker som den här innan...

Han har två böcker som är mina, jag gillar mina böcker, jag har inte hur mycket pengar som helst att köpa samma sak om och om igen. Den ena boken är en av mina absoluta favoritböcker (Alice i underlandet), originalversionen med. Det verkar nästan som att han fått för sig att han har fått böckerna när det hela tiden varit att han fått LÅNA dem, vilket jag har sagt hela tiden. Men hur ska man annars tolka det att han inte skickat iväg dem till mig självmant?

Det intressanta är att jag faktiskt inte blir arg över hans feghet och ovilja att svara när jag ringer, däremot så blir jag jäkligt irriterad. Och anledningen till att jag inte blir arg är för att jag inte längre bryr mig om honom, jag ser helt enkelt ner på honom otroligt mycket. Finns ingen respekt kvar. Och jag vore rätt blåst om jag hade respekt kvar när det är så uppenbart att han har ingen respekt alls för mig. Vill inte ha någon framtida kontakt med honom, vilket jag även skrivit i ett sms. Så varför är det då så svårt för honom att svara när jag ringer eller ringa mig själv?

Jag har på känn att hans polare och familj inte reagerade så starkt som han förväntade sig (om han nu har sagt något till dem, han är ju trots allt en person som only talk the talk but not walk the walk), och att han inte tagit kontakt med psykolog samt tagit upp och leker pojkvän till den andra tjejen som är betydligt mer enkel att ha att göra med jämfört med mig alltså. I´m a pain. :P Och allvarligt talat, jag bryr mig inte (jag inser att genom att bara skriva ett inlägg om det får det hela att låta annorlunda). ;)

Han är en svag person och oftast är det betydligt enklare att fortsätta leva i en illusion bland kulisser än att verkligen ta tag i saker och arbeta för förändring.

Det jag vill är helt enkelt att bli behandlad med respekt och inte bli ignorerad, särskilt inte när jag faktiskt skrivit att nu är jag trött på det här och efter ett samtal (och hemskickning av böcker) så kommer vi slippa varandra. Och säga vad man vill, men mitt liv är betydligt bättre utan den där saken.

Och så vill jag lite veta vad han har gjort med de olika små pysselsakerna jag gjorde till honom. Om han plockat undan, slängt eller vad. Jag bryr mig om mina egna skapelser helt klart.

Och nu ska jag fortsätta städa min balkong. :)