Syskonspråk

Så här brukar det se ut när jag och min bror, Lilltrollet, snackar på msn.

Lilltrollet säger:
Min toalett luktar som något blött o dött

Trollet säger:
din röv?

Lilltrollet säger:
*Censur* var väl inne innan jag var där ;)

Trollet säger:
*Censur* röv då alltså...

Lilltrollet säger:
Ja e eeeeeeeelak

Trollet säger:
jag är så stolt över dig.

Lilltrollet säger: *supernöjd smiley*

Lek med pennan

Jag har haft lite roligt och sedan inte lika roligt. Men mest det förstnämnda. Har ni sett Trolltyg i Tomteskogen? När trollmamman ska göra sig vacker så knyter hon upp sitt "hår" med en daggmask. Det skämtades om detta, och det slutade med en idé på en bild med en svartsjuk daggmask med huggtänder som skapar svårigheter för paret att kyssas. Så tjejen säger till daggmasken på skarpen, "Inga tjuvnyp!"

Den andra bilden är på en liten flicka med sin tygkrokodil och texten "Du

sa att du ville!". Och är ett barns trumpenhet över att känna sig sviken.

Och ja, flickan och den unga kvinnan på bilderna är samma. :P

Tre vänner och Kroko

Sist min bror var uppe och besökte mig så sprang vi lite i affärer. I en upptäckte jag färgade kolpennor och kände att de ska jag köpa. Valde att helt ignorera det faktum att jag redan spenderat övrigt-budgeten. Nu börjar jag förstå lite varför jag kände ett sådant sug efter dem. Det blir en härlig stämning i teckningen med de dova färgtonerna. Bilden ovan är en A4-teckning som jag gjort till min bror. Satt och gjorde lite "skelett" till nya lerfigurer, och skissade lite bilder. Pratade med min bror och fick upp en idé som gjorde att jag var tvungen att lägga på. Fnissade en hel del när jag gjorde den här bilden och hade svårt att slita mig ifrån den innan den blev klar. Jag har målat med de färgade kolpennorna samt lite med torrpastell (himlen, gröna tröjan och ballongerna). På bilden så har vi mitt Krokomonster, sedan tre stycken av min brors kaniner (han själv från en bild, St Edna och så jag då, från samma bild som min bror). Ballongerna har sin betydelse med.

Här är länkar till min brors bilder på figurerna;

http://prickblad.deviantart.com/art/Under-the-Tree-100231835

http://prickblad.deviantart.com/art/St-Edna-137443851

Krokomonstret kan ni hitta här, både som tavla och halvfärdig skulptur. På tavlan är Kroko grön, men jag funderar på att måla skulpturen mer nedtonad som på bilden. Iaf den här versionen av Kroko. Tror jag kommer göra fler, har bl a en idé med ett tittskåp...

Tid

Blandade känslor, det gamla och det nya mitt i ett mellanting. Mellanrum, avsats. Dags för ett hopp? Tror inte det, jag vill lurpassa mer. Veta mer, men lugnare. Saker är för snabba och intensiva för mig. Min nyckel hade svårt att tro, men tror mig, det finns tydligen gränser för mig med. De finns bara djupare än andras. Men som det är nu, väcks det en rädsla hos mig. Jag behöver helt enkelt mer tid. Får tala om, lyssna och verkligen hålla fast vid det. Man behöver inte springa när något är permanent.

Sedan behöver jag lugn för att smälta allt, för att känna efter riktigt och för att ta hand om mig själv, mitt hem och mitt skapande.

Det behövs...

Manisk

Jag är matt, slut men helt hög. Sover inte så mycket, äter inte så mycket och är helt fylld av känslor. Intryck. Dock så är det inte jag som är den maniska gnuen den här gången. Jag har tidigare upplevelser i färskt minne, låter saker hända men vill använda mig av vad jag har lärt mig.
Jag träffade en nyckelperson, såg och märkte av gemensamma sidor vi delar. Så gjorde han. Vi öppnade upp varandra, triggade igång olika reaktioner och sådde frön hos varandra.
Jag stormade, var mycket, ville mer. Förstod redan då att det nog sliter. Men kunde inte riktigt sätta mig in i hur. Förrän nu. Och då har det ändå inte kommit någon storm. Enbart mycket som vill ha mer. Snabbt. Men det är tillräckligt.

Oddset för att träffa på två stycken som påverkar en så starkt, som fyller upp och hamnar under ens hud (och detsamma för dem) är troligen en högoddsare. Särskilt när de kommer direkt efter varandra och så nära. Mycket är likt, men nu är det andra delar som är gemensamma. Som den omättliga hungern, något jag tidigare funnit ett samförstånd med. Den är en del av mig men den skriker inte längre, men nu har den hittat och väckt en liknande hunger hos någon annan. Vad hände, händer? frågade han. Livet, svarade jag. Jag älskar livet, sa han då.

Vi har extremt svårt att sluta prata, bryta av. Resulterar i sömnlösa nätter, jag stjäl ett par timmars sömn på eftermiddagen, han sover inte alls. Och så möts vi på nytt och fylls upp. Sanningen är att vi har inte ens fysiskt träffats och är redan så trollbundna och beroende av varandra. På extremt kort tid, så snabb har jag aldrig varit förr. Men vi känner av varandra, han säger att det här är nytt för honom, att han inte varit med om något liknande förr. Jag har, men ändå inte alls. Det här är en helt ny dimension, vad jag önskade mig egentligen, men jag känner att jag behöver ett lugn med. Och det har jag sagt, att vi ska försöka sätta en tidsgräns så vi inte sitter där hela natten. Beroende, äter. Jag känner dejá vu. Förstår varför; min berättelse, som kom till mig under en natt och mer eller mindre fått behålla sin ursprungliga form. Nya tankar som knyter ihop, funderar på orsakerna, sambanden. Ett varför, en fundering på vad jag ska göra med att jag till viss del förstår. Jag vet vem jag är i berättelsen, och jag vill inte ha samma slut nu som det är i den uppdiktade men ack så verklighetstrogna berättelsen.

Nyckel, jag kommer behöva ditt lugn och din visdom, bara så du vet. Pilutta dig. ;)

En ny källa

Precis, jag har tydligen hittat en ny källa för skapande. Den är ny, outforskad och alldeles underbar. Än så länge har jag bara gjort skisser, men jag vill verklgien göra mer med de allihopa! Nackdelen är att jag har ingen lera kvar, och inga pengar till annat än räkningar och mat nu. Men jag tror jag ska vara lite typisk konstnär och snatta lite av matpengarna till material, iaf till en av de nya sakerna! (och göra klart ett par av de gamla).

Ny digitalkamera, och nu även scanner/skrivare önskar jag mig. Tror ni jag kan få det om jag börjar käka pepparkakor nu och sitter sedan snällt i tomtens knä...?

Förresten så är annat helt underbart med, pirrigt och nyfiket ser jag inte bara på utan är med och leker.

Extremt tråkig kvalite på bilderna. *tjurig*

Överbevisning

Och vet ni vad? När livet bestämmer sig för att överbevisa en, så gör det det ordentligt...

Process

Jag har min syn på livet, lite som en lekkamrat som man kan ha roligt ihop med men som även kan vara riktigt taskig kompis.
Jag ser det oxå som att vi alla har våra världar, av olika storlekar och utseende. Vi ser, tolkar och uppfattar saker olika. Men samtidigt är inte den värld man har fast, gjuten utan man kan ändra, bygga på, göra den större. Flexibel helt enkelt. Det som krävs är att man har viljan till det. Inte alla har det, de flesta är faktiskt rätt nöjda (även om det innebär att de gnäller en massa) över den värld de har och är det något som kanske ska utvecklas och ändras på så är det alla andra som ska göra det...

Jag är mitt inne i en process nu känner jag, jag vet inte riktigt vart den kommer leda mig eller hur länge den kommer vara. Överbevisa mig, sa jag. Personen hade och har inget intresse av att överbevisa alls. Men vet ni vad som har hänt? Livet i sig överbevisar mig istället!

Typ "Hey du, dags att luckra upp lite hur du ser på vissa saker och vara öppen för att vidga din värld. Du är inte helt färdig, och med handen på hjärtat så kommer du aldrig bli det heller".

En annan sak jag får erkänna för mig själv är min egen roll i hur kontakter med andra människor utvecklas. Jag har lite kvar tänket att jag skulle vara den försiktiga, rädda personen som jag tidigare var. Den som ville vara översäker innan handling. Nu? Nu är jag snabb, och än snabbare blir jag med andra som är snabba, andra som dyker. Numera följer jag den riktning som känns bra mer än att tänka vad jag "borde" göra.

Jag vet inte vart jag är på väg, vart något är på väg, men det jag vet är att jag rör mig, jag kan intala mig en massa om att jag står still men det stämmer inte. Inte det minsta.

Näring 2

Har suttit och börjat med de första snabba bildskisserna till min berättelse. Är inte ens klar med första sidan men har redan 20 sidor skisser. Behöver gå igen både den svenska och engelska versionen. Ändra, fixa etc. Sånt där som är rätt trist med nödvändigt. Ska få hjälp med, lite input och hjälp med engelskan.

Känner mig bättre från min förkylning och i samma veva så börjar lusten att arbeta med mina lerskulpturer igen. Med den lilla leran jag har kvar alltså.

Nu är jag uttråkad. Alla sover, eller är ute och härjar, jag känner inte för datorspel eller film. Och mer skapande orkar jag inte nu när jag har fixat 20 sidor skisser.

Så jag ska dejta min säng. Min kudde. Och bli påmind om att det är dags att tvätta lakan nu...

Bilden är förresten en gammal, gjord samtidigt som den i förra inlägget om berättelsen.

Kära Dagbok...Eller nåt.

Jag har varit helt seg och matt av den dumma dumma förkylningen. Smisk borde den få, elak som den är. Jag har dock diskat lite, fixat lite med mina växter, sovit, börjat läsa en ny bok, läst bloggar och forum, varit och handlat och spelat lite sims. Inte varit totalt meningslös helt enkelt. Även pratat en stund med min bror i telefon. Eller snarare agerat frustrationsplank med tillhörande morrande och "keften!". Fast keften säger vi på skoj dock, hela tiden. Vår moder reagerade nån gång över hur vi höll på mot varandra och sa att sådant där ska man inte ens säga på skoj. Vi båda började genast säga emot henne och tycka hon va larvig. Vi säger ju att vi tycker om varandra. Typ. Så där som bara syskon kan. Syskonspråk är syskonbråk på skoj.

Jag har 2 stora monsteror som tar ett bad i mitt badkar. Varje gång jag går in i badrummet nu så ryggar jag tillbaka av mina monsterväxter. Stora växter är kul. Stora växter är bra. Dock mindre bra när så många växter är stora, vet inte vart jag ska ställa alla...

Dagens Tips: En liten stund av lycka är att blåsa såpbubblor mitt i natten ute på balkongen.

Varsågoda!

Delfiner

Jag är riktigt trött. Tror jag ska gå och sova en stund. Dumma dumma förkylning. Men först 2 bilder på vad jag satt med en stund igår kväll. Ett beställningsjobb en tjej har önskat. Hon ville ha en teckning med en delfin och en med flatcoated retriever. Well, nu har jag gjort en teckning med flera delfiner. Hunden får vänta. Får se vad hon kommer tycka om den. Jag har använt flera olika blyertspennor och så stompf för att mjuka upp och göra skuggor. Jag är nöjd, men har nu blivit påmind om att jag behöver öva mig mer med att teckna. Oftast gör jag enbart snabba idé-skisser, inte så mycket teckna för tecknandets skull. För övrigt är jag rastlös, men förkylningen gör att jag inte riktigt orka göra något, jag vill men jag orkar inte. Skitjobbigt. Kollar på teckningen och funderar på om jag inte ska fixa till ett par grejer. Troligen så kommer jag göra det. Sen. Nu sova.

Spenderat pengar

Så, nu har jag redan spenderat hälften av min "övrigt" del av budgeten. Den är inte så stor och ska räcka till en hel del. Vilket den inte gör, buhu. Men iaf, jag har beställt lite gouche och akvarellfärger i främst dova färger. Även en blandningspalett och 2 akvarellpennor. Jag ska använda det till min Succubus-berättelse. Jag passade även på att beställa 2 böcker från adlibris, en om anatomi för konstnärer och en annan som heter Faeries av Brian Froud. En vän har den sistnämnda boken och jag gillade den väldigt mycket när jag satt och bläddrade i den.

Jag blev precis färdig med en beställningsteckning. Delfiner. Ska se om jag kommer göra lite småfix med den imorgon, annars signerar jag den och kör lite fixativ på.

Annars har jag gått och blivit sjuk, rivit mig på överläppen och är i en viss tidpunkt av månaden. Blä, just nu vill inte min kropp alls vara med. Så det blir inget sittande med lerskulpturerna nu. För orkeslös. Däremot så låg jag i soffan och läste ut Treasure Island. Får se vilken bok jag börjar läsa nu, om jag ska ta en av mina få nya eller om jag ska fortsätta med att läsa om mina gamla.

Bildgoogla

Igår satt jag och bildgooglade en massa. Har skissat upp en mängd nya idéer, en del för tavlor, andra för skulpturer och åter andra för både och. Men innan jag börjar på något nytt så behöver jag göra klart några av de saker jag har på gång. Så inte hela min lägenhet blir fylld av halvklara saker, med mig gömd någonstans, förvirrad och med en oförmåga att kunna bestämma mig för vad jag ska göra klart först...

När jag sedan pratade med min bror så bildgooglade jag på mumier, zombies, plague och lepra. De 2 sista gjorde så jag mådde illa. Alltså riktigt illa. Och jag skickade länk efter länk till min bror. Dock så klarade han sig ifrån både pest och spetälska. Räckte för mig att se alla olika bildförslag för att det skulle räcka för mig. Efteråt så vart ju hjärnan rätt fucked up och eftersom jag fortfarande var (och är) inne i ett kreativt moln så fick jag en rätt morbid idé på en skapelse. Men både jag och min bror konstaterade att det är nog inte så många som skulle vara intresserade av att köpa den. Hm, fast iofs, det är ju inte klokt när man tänker på vad som redan finns. Så kanske gör jag något twisted grej trots allt, det borde funka. Så länge det inte är nåt naket...

Krokomonster Tavla vs Skulptur

Tänkte att jag skulle visa vad det är som har gjort mig sugen på att göra Krokomonstret som skulptur. Tavlan gjorde jag tidigare i år. Det skulle föreställa en förvrängd, mardrömskrokodil, och idéen kom efter dels av att en person sa att den skulle kunna äta krokodilkött eftersom det verkar vara väldigt osympatiska djur samtidigt som det stod en artikel om att en krokodil hade ätit upp en 5-årig flicka...

Min skulptur får dock klara sig utan en arm i svalget och svansen formad som ett frågetecken.

Är glad för nu har jag inte mycket alls att göra på skulpturen. Jag ska fixa till benen och fötterna, ge lite klor, sedan är det att jämna till svansen och göra mönster för reptilhud på både svans och ben (har redan fixat sådant mönster på resten av kroppen). Därefter ska den torka en stund och sedan ska jag börja måla den med liknande färgsättning som på tavlan.

Brutus 2

Alla flamingos heter Brutus. Så är det helt enkelt. Eller iaf alla flamingos som jag gör. Det här är Brutus 2, nu med ben och vingar. Ska göra huvudet och näbben större, fixa till halsen och benen. Men sådant är finlir. Jag använder en mjuk papperslera som jag modellerar lager på lager. Precis samma teknik jag använder när jag målar. Lager på lager med spatlar, ibland smådetaljer med pensel eller fingrar.

Jag har inte tittat på tv på flera veckor, den jag har började stänga av sig (men fortsatte vara på), vilket är ett tecken på att något är fel på bildröret. Vilket kan göra så teven börjar brinna. Något som inte är kul. Jag känner att jag håller på att bli avgiftad från dumburken. Tror faktiskt att jag ska strunta i att byta ut den jag har. På något sätt känns det skönt. Jag har min dator, kan kolla på film här, spela datorspel, blogga, ha kontakt med folk etc. Men samtidigt kommer jag inte spendera all tid vid datorn, utan göra något mer vettigt. Lära mig nya saker, vara mer kreativ. Innan hade jag en tendens att om jag inte satt vid datorn så låg jag i soffan framför teven. Förslappad och avstängd.

Gick och la mig tidigt för att vara jag, gjorde att jag vaknade vid 7. Men vad ska jag göra uppe vid den tiden? En lördag? Så jag tillät mig att somna om, för att drömma någon udda dröm som vanligt. Får berätta om en dröm som jag gillade extra mycket. Någon annan gång.

Nattinsikt ihop med lerskulpturer

Ännu en kväll som gått i lerans tecken. Framför filmen The Machinist har jag arbetat med en flamingo, en trollgumma och Krokomonstret. Både flamingon och trollgumman kommer troligen vara till salu sen. Sedan om det kan ha varit filmen, musiken ihop med mitt skapande som öppnade upp så jag kom till insikt när jag diskade mina lerverktyg. Jag tror att när jag skapar så öppnas och frigörs mina tankar och mitt medvetande ökar mer. Vissa saker är aldrig så särskilt roliga att inse, det här var (är) en sådan. Och att på det förstår och verkligen se vad det jag nu förstår verkligen har ställt till för mig i mitt liv är tungt. Kommer att bli jobbigt att bära. Hela saken kommer bli jobbig att ta itu med och inget som i ett snapp kan lösa sig. Och inget jag kan lösa helt på egen hand. Nej, då menar jag inte med terapi utan med medmänniskor. De jag möter och påbörjar någon slags relation till och med. Jävla vad jobb...

Och ja, jag har gjort en flamingo innan. Men den jag gör nu kommer inte bli exakt likadan.

Tillägg: Min tidsuppfattning är värre än vanligt. Eller snarare min känsla av när något har varit, känts, upplevts. Jag var underbart glad, förtjust, kär, kåt uppfylld av positiva känslor och närhet till någon annan för mycket mindre än 2 månader sedan. Men nu? Nu känns det som en evighet sen. Vad som har hänt? Enkelt. Jag.

Skulle jag vilja hitta tillbaka till det ovan med personen igen? Ja, eller snarare skapa något nytt där känslorna får liv igen. Är jag kapabel till det? Vet ej. Vill den andra det här? Ingen aning, även om det skulle göra mig ledsen så skulle det inte förvåna mig om svaret är nej.

Bitter jag? Nej då, jag sitter bara och gnager på min svans samtidigt som jag muttrar så där charmigt som gör att alla säger "aaaaw" här under min bro... Sådetså!

Jag kan bjuda på en bild över hur Krokomonstret utvecklas. Som min bror sa, mina före och efter-bilder är av den karaktären att figurerna har blivit fetare på efter-bilden. Ha ha ha...

Jag skulle vilja fixa till bloggen med, göra den roligare med en annan header och sådant. Men jag har nada koll på det. Måste ta reda på hur det görs...

Reaktion

Jag har berikats med en gigantisk vattenblåsa under höger fot och ett par mindre under vänster. Detta efter att under hela dagen igår varit ute och gått i alldeles för stora skor. Så mitt fokus går till att varje gång gå på utsidan av höger fot och inte sätta ner den ordentligt. Allt för att den där feta vattenblåsan inte ska spricka. Har ni varit med om att spräcka en vattenblåsa? Inte det trevligaste alls. Jag känner även starkt obehag med allt som innebär skador på huden. Allt. Jag ryser och mår illa. Kan även ha mardrömmar om det. Skador på huden, att spy och stora grävmaskiner etc är vad jag känner starkt obehag för. Dock så är det inte så starkt att man skulle kunna kalla det fobi. Men ändå, blä!

Läste ett inlägg på ett forum jag reagerade negativt om. Det var generaliserande och gav rådet till någon annan att hålla sig undan från en person just för att den personen har en diagnos. Så har en person en psykisk störning så gör andra bäst i att hålla sig borta från den personen? Är det bäst att psykiskt sjuka personer bara håller sig till andra psykiskt sjuka? Kan det då inte bli så att personer triggar igång varandra? Att olika symptom, beteenden och handlingar som egentligen kan hanteras får fritt utlopp och eskaleras? För att det på något sätt blir ok? Ingen insyn i hur man egentligen kan hantera saker? Ingen chans till att bredda sin värld med annat än andra typer av osunda tankar och beteenden?

Däremot så kan jag hålla med om en annan sak som skrevs i det inlägget och det är att läsa på. Det kan vara bra att ha förståelse för vad en person man vill ha i sitt liv har att hantera. Det är även olika från person till person. Den psykiska störningen är inte personen, däremot så är det en del i vem personen är. Och läs inte bara på, fråga och prata om det med personen och lyssna på vad den säger. Det är smärtsamt att bli dömd och bortvald. Fast om någon gör det innan man har påbörjat något så är det ändå inte den man är som blir bortvald utan vad den andra tror att man är, kan eller att den inser sina egna begränsningar. Men om man påbörjar något och den andra sedan ångrar sig, vill inte vara med mer DET sårar som fan. Eller bara vill vara vänner i tron att det är mindre jobb EFTER en påbörjad kärleksaffär. Det är svårt att anamma öppet köp-mentaliteten på människor, på känslor utan att det lämnar märken, sår och ledsamheter. Vill man ha lugn och ro, ge då fan i att leka med troll! Det finns ett lugn mitt i allt kaos med, men det tar sin tid att infinna sig och även efter att det finns så kommer ett troll alltid att vara ett troll. Med allt vad det innebär. Bra som dåligt.

Natt

Har suttit lite och fixat med ett par lerskulpturer. Lite ifyllnad av sprickor och fortsättning på Krokomonstret samtidigt som jag tittade på film. Den här gången Secretary, förra gången Death Proof och Sin City.

Känner saknad, melankoli, rastlöshet, skaparglädje, trötthet (men inte den där sova-tröttheten), förvirring, ambivalens, ensam, närhetstörst och osäkerhet över vad jag egentligen ska lyssna på? Vad är vad? Och vad är sant? Mitt förstånd tycker och håller bergfast vid en sak medan något annat tänker: Men du känner ju! En massa! Agera ut och följ dina känslor. Jag har en misstanke om att det där andra är hjärtat. Min hjärna har ju fördelen med att den blivit lyssnad på mer, mer erfarenhet så att säga. Och ja, man kan utagera sina känslor utan att alltid ha hjärtat med.

Men av erfarenhet har jag lärt mig att för andra kan det tyckas otroligt jobbigt att vara i närheten av någon som låter känslorna härja fritt. Förutom när det kommer till att retas med mig, då är det kul eftersom troll sparar inte på reaktioner... (Även när jag förstår att folk bara retas så är det ju lite grejen att det ska bli en reaktion. Ha ha...)

Och situationen som jag har kluvna känslor till är egentligen inte så mycket att båda är villiga att tänka om, utan det handlar mer om JAG är villig att tänka om. Eller att bredda mitt synsätt. Enda kruxet är att jag tycker inte jag ser saker på fel sätt. Att vad jag söker och önskar är fel.
Av någon anledning har jag en känsla att jag kommer tänka en grej och handla på ett helt annat sätt. Välja vilken del av mig som ska ha övertaget, hjärnan ibland och hjärtat andra gånger? Och någon gång kanske de två kommer mötas och smälta ihop? Fast det lär inte hända imorgon...

Javisstja! Berättade om en annan bokidé för ett besök jag hade idag. Hon tyckte att det lät intressant och kommenterade hur min kreativitet flödar, trots eller kanske p g a höstdepp? Någon slags flykt behöver jag. Att skapa är inte så illa, spela datorspel är en annan (mindre bra), ha sex ett tredje (tyvärr inget som jag kan nyttja nu), drack lite alkohol en dag (gjorde vad det skulle, dövade saknad och längtan och gjorde hjärnan långsam men inte alls min grej) så för mig är skapande den bästa flykten när saker är för mycket att hantera.

Men iaf när hon kom hade jag börjat skriva ner vad jag skrivit på lösa blad in i ett dokument i datorn istället. Skrev lite till efter att hon hade gått och kom på fler situationer. Karaktärerna i berättelsen tycks mig ha ett eget liv och saker kommer naturligt. En sorglig tanke är om det hade gått lika lätt och de hade varit lika levande om jag hade haft fler människor av kött och blod i min närhet?
Som sagt, det är inte alla som finner troll så särskilt charmiga, eller deras val av boplats. Ni vet, i en håla under en bro...

Jaha

Kraschade tystnade med sms. Dagen efter, med bilder på skapelser och sedan ord via msn. Utgå inte alltid från att jag är helt säker på vad jag vill. Snapp så ändrar jag mig. Huvudvärk. Missförstånd. Känner mig inte riktigt förstådd. "Jag förstår". Men inget mer just vad som blir förstått. Vi talar olika språk och ingen av oss har ett lexikon. Behövde nog mer utagera lite. Har varit så tyst så tyst. Även för mig själv. Paus-knapp intryck. Men nu förstår jag lite vad jag nog vill. Inte välja någon väg alls utan göra om. Typ. I rekordfart blev det en krasch och ett tumult som inte lagt sig än. Min lösning är att göra om. Varför inte? Att lära känna varandra på nytt, fast nu i lugn takt.

Hej vad heter du?

Krokomonster

Har inte gjort så mycket de senaste dagarna, spelat Sims 2 en hel del. Men jag har även varit en smula kreativ. Har bl a översatt min berättelse till engelska och ska mejla den till en bekant som kan skriva ut den åt mig (har ingen skrivare). Sen ska jag börja skapa skisser och med hjälp av bilder utveckla storyn mer.

Jag har även suttit och skulpterat lite. Lite på Esmerelle, desto mer på figuren på bilden. Låt mig presentera Krokomonstret. Som nu har fått tänder, näsborrar och ögon. Men jag har mycket kvar att ge figuren. För att inte tala om finputsningen och målningen...

Jag har även småstädat lite. Men ska fixa lite mer nu har jag tänkt.
Känner mig rätt lugn (annars hade jag inte haft tålamod med småpillet på skulpturerna), men annars känns det mer som att jag väntar. Eller befinner mig i ett vänteläge, och det är inte bara nåt specifikt jag väntar på (vilket jag gör) utan även väntar mer utan syfte.
Höstdepp jag välkomnar dig!

Mitt måleri

Jag målar med. Men nu var det ett antal månader sedan jag gjorde klart min senaste tavla. Det är inte den på bilden. Jag befinner mig just nu i ett vakuum när det kommer till mitt måleri. Har några idéer, vissa som har kommit så långt så de har blivit påbörjade på en duk. Men tror jag behöver kyla och mörker för att måla. Just nu är andra delar av mitt skapande aktiva, helt nya delar med som skrivande och sy dockor. Rastlös själ behöver flera olika uttryckssätt. Tavlan på bilden iaf, kallar jag för Verklighetens Riddare, en av mina symbolismtavlor. Vad som är på duken är inte bara vad de är utan står även för olika saker, så även valet av färger.

Har den på en av väggarna här i vardagsrummet. Så sent som igår satt jag och tittade på den, och blev förvånad när jag kom på att det är ju jag som har målat den. Just nu känner jag mig inte alls kapabel till det. Att gå in i ett så koncentrerat skapande. Inget av de andra sakerna jag gör kan jämföras med mitt måleri. Tillåter jag mig själv så kan jag hamnar i någon slags målarpsykos och är som uppslukad av tavlan och lyssnar helt på vad den vill att jag ska göra. Så slutar jag att måla och kan bli förundrad över helheten.

Jag är känslomålare och på något sätt agerar mina tavlor som ventiler. Jag har även tidigare sagt att varje tavla är en kärlek, som jag ger allt jag kan för att den ska bli så bra den kan bli. Det minsta jag kan göra när just den tavlan, det motivet kommer till mig. Låter mig skapa det. Jag är inte sådan som kan låta en tavla vara orörd om jag hittat något jag tycker inte stämmer, eller vill göra annorlunda. Utan då fixar jag det.

Glädjedans...typ.

Igår var nog en av mina tiders värsta antidag. Shit, gjorde absolut ingenting. Kände mig som bedövad, rastlös men helt orkeslös. Jag läste ut en bok dock, och nu får jag fortsätta läsa Skattkammarön på engelska. Upplever det som att väldigt många böcker kan vara jäkligt svåra att läsa i början. Har bara varit med om ett fåtal böcker som fångar in en med sina första sidor. Brukar gilla att läsa första och sista meningen i böcker jag tycker verkar intressanta. Det funkar för mig för jag kommer ändå att glömma bort det sen när jag väl börjar läsa boken. Jag vet inte hur andra människor lyckas med att minnas låttexter, repliker i filmer eller hela delar av böcker. Är det för att de har lyssnat på, sett och läst multum med gånger så det har etsat sig in?

Nu har jag inte tittat på tv på flera dagar. Vill inte vara med om en tv som slocknar och börjar brinna. Så igår satt jag i soffan, funderade och tittade ut genom mitt fönster på det lilla jag såg utanför. Och tänkte. Dock inte som jag brukar eftersom jag var som bedövad. Min hjärna var helt slö och rusade inte runt som den brukar göra. Funderade på mina olika skaparprojekt, att jag behöver komma på en stil med mina trasdockor om jag vill sälja. För det vill jag. Jag vill kunna tjäna pengar på min kreativitet. Så jag kom på att om jag köper lakan så kommer jag billigare undan och de behöver inte vara lika dyra. För fi vodka blä vad tyg är dyrt. Och så gör jag en viss mall jag följer. Tror jag gillar den jag har gjort till Penelope, fast jag ska göra den lite större. Hennes armar och ben var krångliga att vända rätt. På så sätt kommer jag har flera grunddockor som det bara är till att ge någon personlighet beroende på önskemål. Tror jag ska köpa sådan väv att ha som ett andra lager för en mer gammal känsla. Så jag kan göra revor och fixa läckande vadd. Som ni ser på bilden. Och tefläckar.

Hitta på en standardklänning som jag sedan varierar med olika färger och mönster på tygen. Ge dem olika ögonfärger och hårfärger. Massproducera men ändå inte. På så sätt kan jag hålla en viss standard och hålla dockorna inom en och samma prisgrupp. Har även en idé hur jag ska få reda på om det finns något intresse för dem... *Trollet smider planer under sin bro*

Sedan har jag googlat runt på tips hur man kan göra andra typer av dockor, lite finare. Men där har jag ännu ingen nisch. Tror det kommer bli mer blandat där med iofs. Jag vill få tag i sådana fina dockögon som jag sett att andra använder, och mer ull att använda som hår. Jag vill! Jag vill! Jag vill!

Ha ha...

Förresten glädjedansen kommer sig av att jag nu faktiskt har styckat smutstvättmonstret och börjat göra mig av med bevisen.

Esmerelle

Hittade en liten påse som hängt i evigheter i min hall. Började titta vad det är för småplock i den, en del slängde jag. Annat som en sån där ful docka med landskapskläder fick jag en idé jag bestämde mig för att testa. Så med tygsax hjälpte jag henne att strippa. Till min besvikelse så fann jag en hollywood-skådespelerska under kläderna (alltså inget annat än pinnar). Fram kom min papperslera, och jag började omforma hennes kropp från grunden. Ställde henne i en annan position och det känns som det kan bli riktigt kul att fixa till henne. Har ännu mer att fixa till när det kommer till hennes kropp. Sedan ska jag göra detaljerade fötter, nya händer och ett helt nytt ansikte. Som tur väl är har jag precis köpt in nya mindre lerverktyg. Håret ska jag snagga och fixa till med. Och ja, förr eller senare så får alla mina dockor och skulpturer ett namn, har märkt att arbetet med dem går lättare då. Känslan för det jag skapar blir ännu bättre. Just lera är inte som färg. Man kan inte tvinga leran att göra något den inte vill. Jag har försökt, flera gånger. Så släpper jag kontrollen och leran och mina händer arbetar fram något helt annat än vad jag först hade tänkt.

Morgon

Jag gick och la mig runt midnatt, mycket för att mitt internet dog och min tv håller på att dö den med. Nåt med bildröret så när jag har tvn på så kan bilden slockna. Inte så bra, betyder att den kan börja brinna närsom då.

Ställde klockan på 8, I have missions to do today. Men snoozade klockan flera gånger till alldeles nyss, då telefonen ringde. Jag har funderat till och från om en viss person och den väldigt speciella situationen jag har hamnat i. Samtidigt har vi inte haft kontakt på snart en vecka, han ville bli lämnad i fred. Var iaf min tolkning, och eftersom han inte har tagit kontakt så verkar den inte helt fel. Istället håller jag på och ska fixa med en massa andra saker.

Tyvärr blev det inget busande igår kväll, inte ihop med andra iaf, så jag fick busa lite på egen hand. Bus. Bus.
En jag känner har på sin msn texten "min värld ramlar sönder". Så jag fick en impuls som jag följde, jag skickade en länk med en bild på Karlssons klister. Själv tycker jag att det är finurligt roligt (och andra med), men av personen har jag inte hört nåt... Tycker allt att hon överagerar och gör sig själv till offer.
Nu ska jag stycka smutstvättmonstret och börjar göra upp planer för att göra mig av med bevisen. Snart. Jag ska bara...

Färgpalett

Nu är det kris, nu måste jag verkligen tvätta. Idag är jag klädd som en hel färgpalett, lila, blått,grönt, rosa. Men på nåt sätt funkar det eftersom jag är jag. Började titta lite på Dunderklumpen, sedan lånade jag ut den till en person som inte kan minnas att hon har sett den, hennes barn har inte fått se den än iaf. Så kan det inte vara! Dunderklumpen är en helt underbar film med vackert budskap. Behöver jag bli glad så sätter jag igång den och har den på i bakgrunden och nynnar med i låtarna och fnissar åt något som jag finner extra roligt.
Det är något som jag brukar göra, sitta och fnissa åt något som enbart jag verkar finna något roande i. Kul att vara lättroad.

Idag har jag varit på äventyr, blivit utlockad från under min bro. Gick först på upptäcktsfärd för att sedan samlas vid en mötesplats nere på stan. Träffade en vän där som jag sedan härjade runt lite med på stan, i ett par affärer innan hon ansåg att det var dags att bege sig till det där stället där de säljer rusdrycker. Sagt och gjort, väl där frågade hon om jag ville ha något. Visst sa jag och tog 3 cider. Fräckt visade vi att hon hade köpt ut åt mig vid kassan, såg hur kassabiträdet ville göra något, men hon hade andra kunder. Fnissande pratade vi om det när vi gick till bussen, det komiska är ju att jag om ett par år fyller 30 och min vän är flera år yngre. Men med ett för gammalt id-kort går det inte att köpa rusdrycker. Tror jag, har inte testat. Lite roligare så här. Faktiskt.
På bussen hem fnittrade vi och skojade, sedan sa hon att hon börjar bli lite trött i huvudet och att jag är för intensiv. Så skrattade vi lite till, för hon är inte första personen som säger det.
Men det finns inte så mycket jag kan göra åt det, jag är ju jag. Och nu ska jag knalla iväg till affären, köpa mjölk, godis och saft. Tänker passa på att boka den där tvättiden med. Imorgon helst, men inte för tidigt, för trollet ska troligtvis hitta på bus i kväll...