Mitt måleri

Jag målar med. Men nu var det ett antal månader sedan jag gjorde klart min senaste tavla. Det är inte den på bilden. Jag befinner mig just nu i ett vakuum när det kommer till mitt måleri. Har några idéer, vissa som har kommit så långt så de har blivit påbörjade på en duk. Men tror jag behöver kyla och mörker för att måla. Just nu är andra delar av mitt skapande aktiva, helt nya delar med som skrivande och sy dockor. Rastlös själ behöver flera olika uttryckssätt. Tavlan på bilden iaf, kallar jag för Verklighetens Riddare, en av mina symbolismtavlor. Vad som är på duken är inte bara vad de är utan står även för olika saker, så även valet av färger.

Har den på en av väggarna här i vardagsrummet. Så sent som igår satt jag och tittade på den, och blev förvånad när jag kom på att det är ju jag som har målat den. Just nu känner jag mig inte alls kapabel till det. Att gå in i ett så koncentrerat skapande. Inget av de andra sakerna jag gör kan jämföras med mitt måleri. Tillåter jag mig själv så kan jag hamnar i någon slags målarpsykos och är som uppslukad av tavlan och lyssnar helt på vad den vill att jag ska göra. Så slutar jag att måla och kan bli förundrad över helheten.

Jag är känslomålare och på något sätt agerar mina tavlor som ventiler. Jag har även tidigare sagt att varje tavla är en kärlek, som jag ger allt jag kan för att den ska bli så bra den kan bli. Det minsta jag kan göra när just den tavlan, det motivet kommer till mig. Låter mig skapa det. Jag är inte sådan som kan låta en tavla vara orörd om jag hittat något jag tycker inte stämmer, eller vill göra annorlunda. Utan då fixar jag det.