Natt

Har suttit lite och fixat med ett par lerskulpturer. Lite ifyllnad av sprickor och fortsättning på Krokomonstret samtidigt som jag tittade på film. Den här gången Secretary, förra gången Death Proof och Sin City.

Känner saknad, melankoli, rastlöshet, skaparglädje, trötthet (men inte den där sova-tröttheten), förvirring, ambivalens, ensam, närhetstörst och osäkerhet över vad jag egentligen ska lyssna på? Vad är vad? Och vad är sant? Mitt förstånd tycker och håller bergfast vid en sak medan något annat tänker: Men du känner ju! En massa! Agera ut och följ dina känslor. Jag har en misstanke om att det där andra är hjärtat. Min hjärna har ju fördelen med att den blivit lyssnad på mer, mer erfarenhet så att säga. Och ja, man kan utagera sina känslor utan att alltid ha hjärtat med.

Men av erfarenhet har jag lärt mig att för andra kan det tyckas otroligt jobbigt att vara i närheten av någon som låter känslorna härja fritt. Förutom när det kommer till att retas med mig, då är det kul eftersom troll sparar inte på reaktioner... (Även när jag förstår att folk bara retas så är det ju lite grejen att det ska bli en reaktion. Ha ha...)

Och situationen som jag har kluvna känslor till är egentligen inte så mycket att båda är villiga att tänka om, utan det handlar mer om JAG är villig att tänka om. Eller att bredda mitt synsätt. Enda kruxet är att jag tycker inte jag ser saker på fel sätt. Att vad jag söker och önskar är fel.
Av någon anledning har jag en känsla att jag kommer tänka en grej och handla på ett helt annat sätt. Välja vilken del av mig som ska ha övertaget, hjärnan ibland och hjärtat andra gånger? Och någon gång kanske de två kommer mötas och smälta ihop? Fast det lär inte hända imorgon...

Javisstja! Berättade om en annan bokidé för ett besök jag hade idag. Hon tyckte att det lät intressant och kommenterade hur min kreativitet flödar, trots eller kanske p g a höstdepp? Någon slags flykt behöver jag. Att skapa är inte så illa, spela datorspel är en annan (mindre bra), ha sex ett tredje (tyvärr inget som jag kan nyttja nu), drack lite alkohol en dag (gjorde vad det skulle, dövade saknad och längtan och gjorde hjärnan långsam men inte alls min grej) så för mig är skapande den bästa flykten när saker är för mycket att hantera.

Men iaf när hon kom hade jag börjat skriva ner vad jag skrivit på lösa blad in i ett dokument i datorn istället. Skrev lite till efter att hon hade gått och kom på fler situationer. Karaktärerna i berättelsen tycks mig ha ett eget liv och saker kommer naturligt. En sorglig tanke är om det hade gått lika lätt och de hade varit lika levande om jag hade haft fler människor av kött och blod i min närhet?
Som sagt, det är inte alla som finner troll så särskilt charmiga, eller deras val av boplats. Ni vet, i en håla under en bro...