Ålder

Har återupplevt serien Glappet i ett antal timmar nu. Jisses, den kom ut när jag var 16 år och handlar om två 16-åriga tjejer. Nu ser jag den med betydligt äldre ögon men jag finner vissa moments fortfarande otroligt pinsamma. Nu ser jag även hur tragisk och dagsaktuell den även är. Och säga vad man vill, det är faktiskt skillnad på någon som är 16 och någon som är 29 oavsett kön. Och då utesluter jag inte att det finns mogna, intelligenta 16-åringar och omogna 29-åringar. En viss skillnad finns trots allt. Lustigt vore det annars. Olika mängd erfarenhet av saker och ting och då främst på relationer och hur man tolkar dem. Men det är inte enbart de yngre som har att lära av de äldre. De äldre har även att lära av de yngre.

Men det betyder ju inte att man ska lära sig genom att vara tillsammans med varandra. It can be so wrong. Det finns människor (både män och kvinnor) som ikläder sig illusioner och rättfärdiga att inleda en sexuell och kärleksrelation med någon som inte ens fyllt 18 och de själva är över 25. Den yngre kan vara väldigt mogen (och det tillkommer ALLTID frasen "för sin ålder") men helt uppenbart är att den äldre faktiskt på något sätt är känslomässigt omogen/ångest över vuxenlivets press eller något annat. En del personer får gå igenom en hel del väldigt tidigt vilken kan göra att de åldras mentalt mycket snabbare. Men är det verkligen säkert att det känslomässiga åldras lika snabbt? I teorin kan saker vara en sak, men om man inte är lika erfaren i praktiken, hur är det då?

Jag var själv en väldigt vuxen (coh alldeles för tidigt cynisk) tonåring som haft en uppväxt som gjorde att jag fick växa upp snabbare än vad som är ok. Men jag är otroligt glad att jag faktiskt inte föll för någon som var så mycket äldre (och kanske t o m har en friare syn på relationsformer som en extra utmaning). Just de där första relationserfarenheterna man har färgar så mycket. Påverkar mycket, och kanske inte heller är helt självvalda. Man kan inte förvänta sig att en tonåring till fullo förstår helt konsekvenserna av olika val när få som är äldre faktiskt inte gör det. Men låt var och en utvecklas i sin takt, på sitt vis utan att det blir ett gigantiskt hopp (som det faktiskt blir oavsett om man vill fokusera på det eller ej om det är alldeles för stor åldersskillnad just då). Hjärnan växer tills vi blir runt 25. Grunderna i vår personlighet utvecklas upp till vi blir 30 (därav de många drastiska växlingarna i 20-årsåldern).

Men samtidigt, alla är vi individer, det finns olikheter, etc, men överlag så är inte rörelsespannet så stort. Fokus etc, allt ändras, går i vågor med hur man åldras, lever, de val man gör, hur man utvecklas, vilka erfarenheter man samlar på sig.

Hur många lever som de lär? Om det är ok för dig att vara ihop med någon som är i tonåren, så borde det vara ok om ditt barn (oavsett kön) sedan är ihop med någon som är äldre, oavsett omständigheterna? För vem är du att ha synpunkter på hur deras känsloliv är? Och hur mogen eller omogen ditt barn är den typ av relation eller inte?

Ibland är det helt enkelt upp till den äldre att sätta gränsen. Att inse att det man vill och det man känner kanske inte alltid faktiskt är det rätta att göra.

Nu är det fokus på just förhållanden där den ena (oavsett kille eller tjej) fortfarande är tonåring och den andra (oavsett kille eller tjej) är flera år äldre.

Nåt många kanske glömmer bort med ökad ålder, fler relationer i bagaget etc är hur extremt intensivt känslorna sprakade på där i tonåren när det var första gången man blev kär. I början så att säga. Sedan finns det folk som fortsätter punga på väldigt intensivt. Men i tonåren, de flesta tror att de ska leva ihop för alltid med sin första förälskelse, det är bara den den den, det är klotter, det lyssnas musik, hela världen börjar kretsa runt personen man är förälskad i. (Och nej, jag tror inte jag var ett undantag med det). Som äldre blir man ofta mer nyanserad, världen går inte under om det tar slut, allt kretsar inte runt den personen. Saker hanteras på ett annat sätt.

Nu har jag huvudvärk och orkar inte läsa igenom texten och ha mig som jag brukar. Men det är ok. Tankar som kom upp av att jag åter såg en bra ungdomsserie. (Som faktiskt även tog upp att även killar kan bli sexuellt antastade).