torsdag 15 april 2010

Alltså allvarligt?

Fick precis ett sms från min pojkvän, distanskillen, att han troligen ska iväg och spela lite golf nu. Golf? Golf?! GOLF?!!!! Det finns nog ingen "sport" jag har så starka aversioner till som just golf. Han berättade i vår början att det var nåt han började med i en period och att det då gav honom något. Tydligen nåt han nu väljer att ta upp igen. Och jag får tyvärr säga som så att det känns skumt för mig. Att jag är ihop med en golfare, för jag har nämligen även åsikter (inte helt fördommar utan det handlar mer om att jag ogillar det så pass mycket så det rinner över på dess utövare) om folk som finner det bra och kul med golf... Just nu kommer jag inte agera som en särskilt bra flickvän genom att uppmuntra och peppa, stödja och heja. Jag menar, golf?! Om det hade varit tennis, "vad bra att du har något som är kul och ger motion", ut och springa "Hey! Bra för både dig och mig!" etc etc. Men golf? Nä, jag tycker verkligen inte om golf och golfare. Så vi får väl helt enkelt finna oss i att om det här är något han kommer börja ta upp igen så kommer jag gilla honom lite mindre just när han är och golfar. :P Och det kommer bli den där stora hemligheten som jag inte vill berätta för någon. Jag menar, golf? (Och jag är fullt medveten om att människor kanske kommer tycka att jag är något töntig i att jag så starkt ogillar en sysselsättning och de som utöver den. Men det kan jag ta. Det handlar ju om golf...) Och ja, jag har testat att slå några slag och gå med en runda och sett folket - när jag var liten. Men jag har faktiskt ingen lust att göra nytt studiebesök. För det finns ju trots allt en hel del annat att göra om man vill röra på sig, så varför golf?

Och ja, jag vet varför jag är så negativ till både golf och dess utövare. Det är ok för mig att det är så. Det som inte är så kul är att nu för första gången i mitt liv så umgås jag med någon som tycker att det kan vara givande att spela golf...

Inga kommentarer: