Saker knallar på, varit inne i en period, då jag känt mig låg, småkrasslig och kreativiteten har varit borta. Blä! Men igår diskade jag upp all disk, lagade riktig mat och började känna att jag vill skapa igen. Kruxet är att jag håller på med så många olika saker så det är svårt att veta vilket jag känner mest för att göra. För känslan är viktigt. Att känna för det man skapar, annars blir det enbart platt och en uppvisning i teknik. Och jag tycker att mina skapelser förtjänar mer än så. De som påstår att man kan skapa varje dag hela tiden är väldigt ofta de som gör mediokra till riktigt dåliga grejer. Helt enkelt saker som inte griper tag eller fångar upp betraktaren.
"Jaha, men den var väl fin... *glöms bort*".
Min bror däremot simmar med sjöhästar. Sjöhästar, sjöhästar, sjöhästar. Det är vad han har pratat om. Han tecknar dem alltså. Men jag får ju erkänna att skitungen nog påverkat mig. Jag blir med lite sugen på att göra någon bild med sjöhästar. När jag var liten ville jag ha sjöhästar, tog reda på att man kan köpa sådana i Danmark. Tydligen är de väldigt känsliga och dör lätt. Mindre kul. Så då blev det guldfiskar och guppies...
Apropå sjöhästar så köpte jag ett svart linne med sjöhästtryck (skelettsjöhästar som min bror sa), som jag gillar väldigt mycket. Bra köp alltså.
Sedan känns det som så att de envisa t o m tjuskalliga inte längre stångar sina huvuden blodiga mot varandra. Jag pratar om mig och min pojkvän. Vi ser saker fortfarande väldigt olika men det finns något väldigt speciellt mellan mig. Och tro mig jag är rätt cynisk vanligtvis men numera så lockas helt nya sidor fram från mig. Man kan lugnt säga att vi båda utmanar varandra. Problemet är att vi bor så långt ifrån varandra och att vi får vara glada om vi kan träffas en helg i månaden. Tro mig, det är inte mycket tid alls. När vi träffas så är saker en helt annan grej, lättare, lugnare, mer hemma. Det är viktigt att vi har kontakt, pratar om våra vardagar med varandra. Det typiska just nu är att hans internet, hemtelefon och även mobil inte fungerar som de ska. Hur retfullt är inte det? Och frustrerande? Inte bara för oss att vi faktiskt inte kan ha kontakt, utan även för hans kontakter med andra. Men vi pratade lite i morse, efter att enbart haft kontakt via ett sms på 3 dygn. Helt underbart att höra hans röst. Prata med honom. Och ja, jag har blivit en fjant. En söt och mysig sådan. Men som sagt, hoppas att alla hans kommunicationsvägar kommer bli fixade.
Jäkla liv som ska krångla och utmana hela tiden...
Förresten så är bilden en pastell/blyertsteckning jag gjort till en tjej. Ett beställningsjobb. Hon blev glad, jag blev nöjd och min spargris lite mättare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar