Rensar

Har skruvat bort de ostadiga benen från min resårmadrass, har planer på att äntligen investera i en ny säng. Det vore onekligen på tiden med tanke på att den jag har, har slutat sjunga på sin sista vers för längesedan. Och det märks både på min sömn och min rygg. Blä... Upptäcker märken jag hoppas att de vid en besiktning kommer kalla för normalt slitage. Säger de något annat så vet jag vad jag har att säga, jag har nämligen redan betalt för tapeterna som sitter uppe nu istället för att vänta 1-2 år tills det var dags för bolaget att stå för hela kalaset själva. I vardagsrummet har det för längesedan dykt upp en spricka från golv till tak p g a dåligt förarbete av yrkesfolket. Don´t blame me... Däremot får jag ta reda på när det är dags för en omtapetsering av hallen. Vem vet, de kanske kommer köra på en fuling att kräva mig på pengar fast det är dags för den där omtapetseringen vart 12:e år eller vad det är...

Nu låter det kanske som att jag ska flytta. Snart. Men så är inte fallet, eller inte riktigt. Jag kommer att flytta, men när och vart är inte bestämt än. Men jag är rätt säker på att en flytt blir aktuellt nästa år, och då till en helt ny stad fylld av möjligheter, lärdomar och besvikelser. Hurra!
Däremot så håller jag på att rensa, städa och gå igenom allt jag har samlat på mig. Jag har för mycket grejer, behöver jag verkligen behålla allt?

Varför har jag t ex sparat förskräckliga kramdjur (som jag inte ens gillade som liten), landskapsprylar och annat som numera 1. blivit sålda på loppis, 2. kommer att bli sålda på loppis nästa år, eller 3. blivit slängda.

Städning

Det finns en leksak som kallas gubben-i-lådan, jag har tydligen något liknande här hemma. Men min version kan vi kalla för ormen-i-grottan (obs! ingen dold sexuell betydelse här inte).

Uppenbarligen inte bara jag som inte gillar städning...

Siffror

41 mil.
9 veckor sen första mötet.
62 dagar. (1 dag kvar innan 9:e veckan är slut)
16 av dem har vi träffats.
46 ifrån.
9 helger totalt.
5 ihop.
4 ifrån.
450 billigaste enkelbiljett.
1100 dyraste enkelbiljett.
800 eller nåt för bensin tur och retur.

Bra siffror?





Tydligen inte.

Snipp snapp snupp...

...så var sagan slut.

Rädsla

Det är otäckt hur rädsla kan ställa till det på flera olika sätt. Både för en själv och andra. Hur ens liv, relationer till andra och sig själv ser ut och utvecklas. Hur mycket fel respons kan skapa en kedja av negativa reaktioner hos två personer som faktiskt tycker om varandra. Ingen har fel eller rätt egentligen, det finns bara en oförståelse för hur den andra fungerar eftersom man kommer från så olika världar. Har så olika erfarenheter som man sedan använder sig av, medvetet eller omedvetet när man tolkar andra. Ingen är samma person som någon från ens förflutna, men ingen går opåverkad av tidigare möten, tidigare intryck. INGEN. Frågan är om viljan finns där, om förståelsen finns där, eller om båda egentligen är för inne i sitt eget mående och liv...?

Fortsättning...

... Och så upptäcker jag att jag saknar. Ett par olika personer (så som jag vill minnas dem, typ), några få välomhändertagna minnen men främst mig själv. Den jag hoppas att det visar sig att jag är när jag istället för att låta paus-knappen vara nere, trycker ner den där play. Den där knappen som gör att man börjar leva istället för att gömma sig under t ex en bro. Men var börja? När det finns så många lösa trådar överallt? Varav de viktigaste (om sanningen ska fram de flesta) tycks just nu (långt tid) leka kurragömma med mig?

...sedan har ett monster flyttat in under min säng...

Efter lite gnagande...

...så förstår jag att det som sagts kanske inte är helt sant.

Om hur någon är och vad den gillar att sysselsätta sig med. Samtidigt så lär jag mig vad jag uppskattar och vad jag inte uppskattar. Med andra och mig själv.

Och om man har ändrat sin åsikt om något så brukar det ofta betyda att det är något som har gjort att man har tänkt till. Antingen genom samtal, egen erfarenhet eller andras som man får ta del av. Är det inte så?

Vad händer om någon börjar tänka att det är bättre att förekomma än att förekommas?

Krokomonstret på gång

Jag har börjat måla mitt Krokomonster nu. Upptäcker därmed att den ena sidan ser glad och snäll ut medan den andra lite mer ond. Kan det vara som så att Krokomonstret har kromomonstrens version av Dr Jekyll och Mr Hyde?

På bilden är ingen del riktigt färdigmålat. Jo, förresten. Kanske tungan är klar. Det är kul att se hur mitt Krokomonster växer fram mer och mer.

Gnager inte lika mycket på svansen...

...för tydligen har jag fullt upp med att vara kär. Fjant-troll.

MEN jag har helt förälskat mig i ett skitdyrt garn. Ett riktigt trollgarn i sin oregelbundenhet och ibland rätt löst spunna garnlinor. Jag stickade en halsduk (180cm lång och 16cm bred) på mindre än 2 dagar (satt ju inte och stickade hela tiden). Ett lilamelerat garn, halsduken är varm och mysig med. Och nu är jag sugen på att testa sticka en kofta. gärna med det här garnet. har gjort en liten snabbskiss. Ska se om jag kan hitta en stickbeskrivning som jag kan utgå ifrån. Nackdelen är att då måste jag ha lite koll på vad jag gör, hur många varv jag stickat etc. Utmaning!

Satt och gjorde lite fler bildskisser till Näring, dock så kom det inte loss lite så efter 13 bilder la jag undan den... och stickade istället. Nu har jag börjat sticka en vit halsduk, hade en massa garn hemma som jag fått av min moder förra året. Jag har även piffat upp den allra första halsduken jag gjorde genom att sätta dit tofsar. Hade (och har) kvar lite garn från den.

Jag har f ö genomlidit en extrem sockeröverdos. Fy fan, nu ska jag drar ner på sötsakerna och äta mera nyttigt. Man kan behöva nå en viss gräns ibland, nackdelen för mig är att det krävdes rätt mycket för att nå dit.

Vila

Hänt mycket för trollet att bearbeta, känna och begrunna. Massa olika idéer, sedan blev jag anti, lite småsjuk och utmattad och gömde mig under min bro. Med mina tankar, känslor och alla nya intryck att smaka på.

Sitter och håller på att göra vissa skulpturer färdiga nu. Småpill, men rätt viktigt att göra innan jag börjar på någon av mina nya idéer. Fullt med halvfärdiga skapelser och "skelettgrunder" överallt. Har att måla ett par med.

Spelat en massa sims 2, hittade gamla papper på karaktärer jag hade i sims 1. Så jag satte mig och började göra dem. De gjorde sig i sitt nya format, blev väldigt intressanta och deras val av livsmål och hobby passade väldigt bra in på deras "personligheter".

Jag har ätit en massa godis med, fick dille och köpte lite mer lösgodis än vad jag hade tänkt. Fanns så mycket gott och allt var riktigt färskt!

Syskonspråk

Så här brukar det se ut när jag och min bror, Lilltrollet, snackar på msn.

Lilltrollet säger:
Min toalett luktar som något blött o dött

Trollet säger:
din röv?

Lilltrollet säger:
*Censur* var väl inne innan jag var där ;)

Trollet säger:
*Censur* röv då alltså...

Lilltrollet säger:
Ja e eeeeeeeelak

Trollet säger:
jag är så stolt över dig.

Lilltrollet säger: *supernöjd smiley*

Lek med pennan

Jag har haft lite roligt och sedan inte lika roligt. Men mest det förstnämnda. Har ni sett Trolltyg i Tomteskogen? När trollmamman ska göra sig vacker så knyter hon upp sitt "hår" med en daggmask. Det skämtades om detta, och det slutade med en idé på en bild med en svartsjuk daggmask med huggtänder som skapar svårigheter för paret att kyssas. Så tjejen säger till daggmasken på skarpen, "Inga tjuvnyp!"

Den andra bilden är på en liten flicka med sin tygkrokodil och texten "Du

sa att du ville!". Och är ett barns trumpenhet över att känna sig sviken.

Och ja, flickan och den unga kvinnan på bilderna är samma. :P

Tre vänner och Kroko

Sist min bror var uppe och besökte mig så sprang vi lite i affärer. I en upptäckte jag färgade kolpennor och kände att de ska jag köpa. Valde att helt ignorera det faktum att jag redan spenderat övrigt-budgeten. Nu börjar jag förstå lite varför jag kände ett sådant sug efter dem. Det blir en härlig stämning i teckningen med de dova färgtonerna. Bilden ovan är en A4-teckning som jag gjort till min bror. Satt och gjorde lite "skelett" till nya lerfigurer, och skissade lite bilder. Pratade med min bror och fick upp en idé som gjorde att jag var tvungen att lägga på. Fnissade en hel del när jag gjorde den här bilden och hade svårt att slita mig ifrån den innan den blev klar. Jag har målat med de färgade kolpennorna samt lite med torrpastell (himlen, gröna tröjan och ballongerna). På bilden så har vi mitt Krokomonster, sedan tre stycken av min brors kaniner (han själv från en bild, St Edna och så jag då, från samma bild som min bror). Ballongerna har sin betydelse med.

Här är länkar till min brors bilder på figurerna;

http://prickblad.deviantart.com/art/Under-the-Tree-100231835

http://prickblad.deviantart.com/art/St-Edna-137443851

Krokomonstret kan ni hitta här, både som tavla och halvfärdig skulptur. På tavlan är Kroko grön, men jag funderar på att måla skulpturen mer nedtonad som på bilden. Iaf den här versionen av Kroko. Tror jag kommer göra fler, har bl a en idé med ett tittskåp...

Tid

Blandade känslor, det gamla och det nya mitt i ett mellanting. Mellanrum, avsats. Dags för ett hopp? Tror inte det, jag vill lurpassa mer. Veta mer, men lugnare. Saker är för snabba och intensiva för mig. Min nyckel hade svårt att tro, men tror mig, det finns tydligen gränser för mig med. De finns bara djupare än andras. Men som det är nu, väcks det en rädsla hos mig. Jag behöver helt enkelt mer tid. Får tala om, lyssna och verkligen hålla fast vid det. Man behöver inte springa när något är permanent.

Sedan behöver jag lugn för att smälta allt, för att känna efter riktigt och för att ta hand om mig själv, mitt hem och mitt skapande.

Det behövs...

Manisk

Jag är matt, slut men helt hög. Sover inte så mycket, äter inte så mycket och är helt fylld av känslor. Intryck. Dock så är det inte jag som är den maniska gnuen den här gången. Jag har tidigare upplevelser i färskt minne, låter saker hända men vill använda mig av vad jag har lärt mig.
Jag träffade en nyckelperson, såg och märkte av gemensamma sidor vi delar. Så gjorde han. Vi öppnade upp varandra, triggade igång olika reaktioner och sådde frön hos varandra.
Jag stormade, var mycket, ville mer. Förstod redan då att det nog sliter. Men kunde inte riktigt sätta mig in i hur. Förrän nu. Och då har det ändå inte kommit någon storm. Enbart mycket som vill ha mer. Snabbt. Men det är tillräckligt.

Oddset för att träffa på två stycken som påverkar en så starkt, som fyller upp och hamnar under ens hud (och detsamma för dem) är troligen en högoddsare. Särskilt när de kommer direkt efter varandra och så nära. Mycket är likt, men nu är det andra delar som är gemensamma. Som den omättliga hungern, något jag tidigare funnit ett samförstånd med. Den är en del av mig men den skriker inte längre, men nu har den hittat och väckt en liknande hunger hos någon annan. Vad hände, händer? frågade han. Livet, svarade jag. Jag älskar livet, sa han då.

Vi har extremt svårt att sluta prata, bryta av. Resulterar i sömnlösa nätter, jag stjäl ett par timmars sömn på eftermiddagen, han sover inte alls. Och så möts vi på nytt och fylls upp. Sanningen är att vi har inte ens fysiskt träffats och är redan så trollbundna och beroende av varandra. På extremt kort tid, så snabb har jag aldrig varit förr. Men vi känner av varandra, han säger att det här är nytt för honom, att han inte varit med om något liknande förr. Jag har, men ändå inte alls. Det här är en helt ny dimension, vad jag önskade mig egentligen, men jag känner att jag behöver ett lugn med. Och det har jag sagt, att vi ska försöka sätta en tidsgräns så vi inte sitter där hela natten. Beroende, äter. Jag känner dejá vu. Förstår varför; min berättelse, som kom till mig under en natt och mer eller mindre fått behålla sin ursprungliga form. Nya tankar som knyter ihop, funderar på orsakerna, sambanden. Ett varför, en fundering på vad jag ska göra med att jag till viss del förstår. Jag vet vem jag är i berättelsen, och jag vill inte ha samma slut nu som det är i den uppdiktade men ack så verklighetstrogna berättelsen.

Nyckel, jag kommer behöva ditt lugn och din visdom, bara så du vet. Pilutta dig. ;)

En ny källa

Precis, jag har tydligen hittat en ny källa för skapande. Den är ny, outforskad och alldeles underbar. Än så länge har jag bara gjort skisser, men jag vill verklgien göra mer med de allihopa! Nackdelen är att jag har ingen lera kvar, och inga pengar till annat än räkningar och mat nu. Men jag tror jag ska vara lite typisk konstnär och snatta lite av matpengarna till material, iaf till en av de nya sakerna! (och göra klart ett par av de gamla).

Ny digitalkamera, och nu även scanner/skrivare önskar jag mig. Tror ni jag kan få det om jag börjar käka pepparkakor nu och sitter sedan snällt i tomtens knä...?

Förresten så är annat helt underbart med, pirrigt och nyfiket ser jag inte bara på utan är med och leker.

Extremt tråkig kvalite på bilderna. *tjurig*

Överbevisning

Och vet ni vad? När livet bestämmer sig för att överbevisa en, så gör det det ordentligt...

Process

Jag har min syn på livet, lite som en lekkamrat som man kan ha roligt ihop med men som även kan vara riktigt taskig kompis.
Jag ser det oxå som att vi alla har våra världar, av olika storlekar och utseende. Vi ser, tolkar och uppfattar saker olika. Men samtidigt är inte den värld man har fast, gjuten utan man kan ändra, bygga på, göra den större. Flexibel helt enkelt. Det som krävs är att man har viljan till det. Inte alla har det, de flesta är faktiskt rätt nöjda (även om det innebär att de gnäller en massa) över den värld de har och är det något som kanske ska utvecklas och ändras på så är det alla andra som ska göra det...

Jag är mitt inne i en process nu känner jag, jag vet inte riktigt vart den kommer leda mig eller hur länge den kommer vara. Överbevisa mig, sa jag. Personen hade och har inget intresse av att överbevisa alls. Men vet ni vad som har hänt? Livet i sig överbevisar mig istället!

Typ "Hey du, dags att luckra upp lite hur du ser på vissa saker och vara öppen för att vidga din värld. Du är inte helt färdig, och med handen på hjärtat så kommer du aldrig bli det heller".

En annan sak jag får erkänna för mig själv är min egen roll i hur kontakter med andra människor utvecklas. Jag har lite kvar tänket att jag skulle vara den försiktiga, rädda personen som jag tidigare var. Den som ville vara översäker innan handling. Nu? Nu är jag snabb, och än snabbare blir jag med andra som är snabba, andra som dyker. Numera följer jag den riktning som känns bra mer än att tänka vad jag "borde" göra.

Jag vet inte vart jag är på väg, vart något är på väg, men det jag vet är att jag rör mig, jag kan intala mig en massa om att jag står still men det stämmer inte. Inte det minsta.

Näring 2

Har suttit och börjat med de första snabba bildskisserna till min berättelse. Är inte ens klar med första sidan men har redan 20 sidor skisser. Behöver gå igen både den svenska och engelska versionen. Ändra, fixa etc. Sånt där som är rätt trist med nödvändigt. Ska få hjälp med, lite input och hjälp med engelskan.

Känner mig bättre från min förkylning och i samma veva så börjar lusten att arbeta med mina lerskulpturer igen. Med den lilla leran jag har kvar alltså.

Nu är jag uttråkad. Alla sover, eller är ute och härjar, jag känner inte för datorspel eller film. Och mer skapande orkar jag inte nu när jag har fixat 20 sidor skisser.

Så jag ska dejta min säng. Min kudde. Och bli påmind om att det är dags att tvätta lakan nu...

Bilden är förresten en gammal, gjord samtidigt som den i förra inlägget om berättelsen.

Kära Dagbok...Eller nåt.

Jag har varit helt seg och matt av den dumma dumma förkylningen. Smisk borde den få, elak som den är. Jag har dock diskat lite, fixat lite med mina växter, sovit, börjat läsa en ny bok, läst bloggar och forum, varit och handlat och spelat lite sims. Inte varit totalt meningslös helt enkelt. Även pratat en stund med min bror i telefon. Eller snarare agerat frustrationsplank med tillhörande morrande och "keften!". Fast keften säger vi på skoj dock, hela tiden. Vår moder reagerade nån gång över hur vi höll på mot varandra och sa att sådant där ska man inte ens säga på skoj. Vi båda började genast säga emot henne och tycka hon va larvig. Vi säger ju att vi tycker om varandra. Typ. Så där som bara syskon kan. Syskonspråk är syskonbråk på skoj.

Jag har 2 stora monsteror som tar ett bad i mitt badkar. Varje gång jag går in i badrummet nu så ryggar jag tillbaka av mina monsterväxter. Stora växter är kul. Stora växter är bra. Dock mindre bra när så många växter är stora, vet inte vart jag ska ställa alla...

Dagens Tips: En liten stund av lycka är att blåsa såpbubblor mitt i natten ute på balkongen.

Varsågoda!

Delfiner

Jag är riktigt trött. Tror jag ska gå och sova en stund. Dumma dumma förkylning. Men först 2 bilder på vad jag satt med en stund igår kväll. Ett beställningsjobb en tjej har önskat. Hon ville ha en teckning med en delfin och en med flatcoated retriever. Well, nu har jag gjort en teckning med flera delfiner. Hunden får vänta. Får se vad hon kommer tycka om den. Jag har använt flera olika blyertspennor och så stompf för att mjuka upp och göra skuggor. Jag är nöjd, men har nu blivit påmind om att jag behöver öva mig mer med att teckna. Oftast gör jag enbart snabba idé-skisser, inte så mycket teckna för tecknandets skull. För övrigt är jag rastlös, men förkylningen gör att jag inte riktigt orka göra något, jag vill men jag orkar inte. Skitjobbigt. Kollar på teckningen och funderar på om jag inte ska fixa till ett par grejer. Troligen så kommer jag göra det. Sen. Nu sova.

Spenderat pengar

Så, nu har jag redan spenderat hälften av min "övrigt" del av budgeten. Den är inte så stor och ska räcka till en hel del. Vilket den inte gör, buhu. Men iaf, jag har beställt lite gouche och akvarellfärger i främst dova färger. Även en blandningspalett och 2 akvarellpennor. Jag ska använda det till min Succubus-berättelse. Jag passade även på att beställa 2 böcker från adlibris, en om anatomi för konstnärer och en annan som heter Faeries av Brian Froud. En vän har den sistnämnda boken och jag gillade den väldigt mycket när jag satt och bläddrade i den.

Jag blev precis färdig med en beställningsteckning. Delfiner. Ska se om jag kommer göra lite småfix med den imorgon, annars signerar jag den och kör lite fixativ på.

Annars har jag gått och blivit sjuk, rivit mig på överläppen och är i en viss tidpunkt av månaden. Blä, just nu vill inte min kropp alls vara med. Så det blir inget sittande med lerskulpturerna nu. För orkeslös. Däremot så låg jag i soffan och läste ut Treasure Island. Får se vilken bok jag börjar läsa nu, om jag ska ta en av mina få nya eller om jag ska fortsätta med att läsa om mina gamla.

Bildgoogla

Igår satt jag och bildgooglade en massa. Har skissat upp en mängd nya idéer, en del för tavlor, andra för skulpturer och åter andra för både och. Men innan jag börjar på något nytt så behöver jag göra klart några av de saker jag har på gång. Så inte hela min lägenhet blir fylld av halvklara saker, med mig gömd någonstans, förvirrad och med en oförmåga att kunna bestämma mig för vad jag ska göra klart först...

När jag sedan pratade med min bror så bildgooglade jag på mumier, zombies, plague och lepra. De 2 sista gjorde så jag mådde illa. Alltså riktigt illa. Och jag skickade länk efter länk till min bror. Dock så klarade han sig ifrån både pest och spetälska. Räckte för mig att se alla olika bildförslag för att det skulle räcka för mig. Efteråt så vart ju hjärnan rätt fucked up och eftersom jag fortfarande var (och är) inne i ett kreativt moln så fick jag en rätt morbid idé på en skapelse. Men både jag och min bror konstaterade att det är nog inte så många som skulle vara intresserade av att köpa den. Hm, fast iofs, det är ju inte klokt när man tänker på vad som redan finns. Så kanske gör jag något twisted grej trots allt, det borde funka. Så länge det inte är nåt naket...

Krokomonster Tavla vs Skulptur

Tänkte att jag skulle visa vad det är som har gjort mig sugen på att göra Krokomonstret som skulptur. Tavlan gjorde jag tidigare i år. Det skulle föreställa en förvrängd, mardrömskrokodil, och idéen kom efter dels av att en person sa att den skulle kunna äta krokodilkött eftersom det verkar vara väldigt osympatiska djur samtidigt som det stod en artikel om att en krokodil hade ätit upp en 5-årig flicka...

Min skulptur får dock klara sig utan en arm i svalget och svansen formad som ett frågetecken.

Är glad för nu har jag inte mycket alls att göra på skulpturen. Jag ska fixa till benen och fötterna, ge lite klor, sedan är det att jämna till svansen och göra mönster för reptilhud på både svans och ben (har redan fixat sådant mönster på resten av kroppen). Därefter ska den torka en stund och sedan ska jag börja måla den med liknande färgsättning som på tavlan.

Brutus 2

Alla flamingos heter Brutus. Så är det helt enkelt. Eller iaf alla flamingos som jag gör. Det här är Brutus 2, nu med ben och vingar. Ska göra huvudet och näbben större, fixa till halsen och benen. Men sådant är finlir. Jag använder en mjuk papperslera som jag modellerar lager på lager. Precis samma teknik jag använder när jag målar. Lager på lager med spatlar, ibland smådetaljer med pensel eller fingrar.

Jag har inte tittat på tv på flera veckor, den jag har började stänga av sig (men fortsatte vara på), vilket är ett tecken på att något är fel på bildröret. Vilket kan göra så teven börjar brinna. Något som inte är kul. Jag känner att jag håller på att bli avgiftad från dumburken. Tror faktiskt att jag ska strunta i att byta ut den jag har. På något sätt känns det skönt. Jag har min dator, kan kolla på film här, spela datorspel, blogga, ha kontakt med folk etc. Men samtidigt kommer jag inte spendera all tid vid datorn, utan göra något mer vettigt. Lära mig nya saker, vara mer kreativ. Innan hade jag en tendens att om jag inte satt vid datorn så låg jag i soffan framför teven. Förslappad och avstängd.

Gick och la mig tidigt för att vara jag, gjorde att jag vaknade vid 7. Men vad ska jag göra uppe vid den tiden? En lördag? Så jag tillät mig att somna om, för att drömma någon udda dröm som vanligt. Får berätta om en dröm som jag gillade extra mycket. Någon annan gång.

Nattinsikt ihop med lerskulpturer

Ännu en kväll som gått i lerans tecken. Framför filmen The Machinist har jag arbetat med en flamingo, en trollgumma och Krokomonstret. Både flamingon och trollgumman kommer troligen vara till salu sen. Sedan om det kan ha varit filmen, musiken ihop med mitt skapande som öppnade upp så jag kom till insikt när jag diskade mina lerverktyg. Jag tror att när jag skapar så öppnas och frigörs mina tankar och mitt medvetande ökar mer. Vissa saker är aldrig så särskilt roliga att inse, det här var (är) en sådan. Och att på det förstår och verkligen se vad det jag nu förstår verkligen har ställt till för mig i mitt liv är tungt. Kommer att bli jobbigt att bära. Hela saken kommer bli jobbig att ta itu med och inget som i ett snapp kan lösa sig. Och inget jag kan lösa helt på egen hand. Nej, då menar jag inte med terapi utan med medmänniskor. De jag möter och påbörjar någon slags relation till och med. Jävla vad jobb...

Och ja, jag har gjort en flamingo innan. Men den jag gör nu kommer inte bli exakt likadan.

Tillägg: Min tidsuppfattning är värre än vanligt. Eller snarare min känsla av när något har varit, känts, upplevts. Jag var underbart glad, förtjust, kär, kåt uppfylld av positiva känslor och närhet till någon annan för mycket mindre än 2 månader sedan. Men nu? Nu känns det som en evighet sen. Vad som har hänt? Enkelt. Jag.

Skulle jag vilja hitta tillbaka till det ovan med personen igen? Ja, eller snarare skapa något nytt där känslorna får liv igen. Är jag kapabel till det? Vet ej. Vill den andra det här? Ingen aning, även om det skulle göra mig ledsen så skulle det inte förvåna mig om svaret är nej.

Bitter jag? Nej då, jag sitter bara och gnager på min svans samtidigt som jag muttrar så där charmigt som gör att alla säger "aaaaw" här under min bro... Sådetså!

Jag kan bjuda på en bild över hur Krokomonstret utvecklas. Som min bror sa, mina före och efter-bilder är av den karaktären att figurerna har blivit fetare på efter-bilden. Ha ha ha...

Jag skulle vilja fixa till bloggen med, göra den roligare med en annan header och sådant. Men jag har nada koll på det. Måste ta reda på hur det görs...

Reaktion

Jag har berikats med en gigantisk vattenblåsa under höger fot och ett par mindre under vänster. Detta efter att under hela dagen igår varit ute och gått i alldeles för stora skor. Så mitt fokus går till att varje gång gå på utsidan av höger fot och inte sätta ner den ordentligt. Allt för att den där feta vattenblåsan inte ska spricka. Har ni varit med om att spräcka en vattenblåsa? Inte det trevligaste alls. Jag känner även starkt obehag med allt som innebär skador på huden. Allt. Jag ryser och mår illa. Kan även ha mardrömmar om det. Skador på huden, att spy och stora grävmaskiner etc är vad jag känner starkt obehag för. Dock så är det inte så starkt att man skulle kunna kalla det fobi. Men ändå, blä!

Läste ett inlägg på ett forum jag reagerade negativt om. Det var generaliserande och gav rådet till någon annan att hålla sig undan från en person just för att den personen har en diagnos. Så har en person en psykisk störning så gör andra bäst i att hålla sig borta från den personen? Är det bäst att psykiskt sjuka personer bara håller sig till andra psykiskt sjuka? Kan det då inte bli så att personer triggar igång varandra? Att olika symptom, beteenden och handlingar som egentligen kan hanteras får fritt utlopp och eskaleras? För att det på något sätt blir ok? Ingen insyn i hur man egentligen kan hantera saker? Ingen chans till att bredda sin värld med annat än andra typer av osunda tankar och beteenden?

Däremot så kan jag hålla med om en annan sak som skrevs i det inlägget och det är att läsa på. Det kan vara bra att ha förståelse för vad en person man vill ha i sitt liv har att hantera. Det är även olika från person till person. Den psykiska störningen är inte personen, däremot så är det en del i vem personen är. Och läs inte bara på, fråga och prata om det med personen och lyssna på vad den säger. Det är smärtsamt att bli dömd och bortvald. Fast om någon gör det innan man har påbörjat något så är det ändå inte den man är som blir bortvald utan vad den andra tror att man är, kan eller att den inser sina egna begränsningar. Men om man påbörjar något och den andra sedan ångrar sig, vill inte vara med mer DET sårar som fan. Eller bara vill vara vänner i tron att det är mindre jobb EFTER en påbörjad kärleksaffär. Det är svårt att anamma öppet köp-mentaliteten på människor, på känslor utan att det lämnar märken, sår och ledsamheter. Vill man ha lugn och ro, ge då fan i att leka med troll! Det finns ett lugn mitt i allt kaos med, men det tar sin tid att infinna sig och även efter att det finns så kommer ett troll alltid att vara ett troll. Med allt vad det innebär. Bra som dåligt.

Natt

Har suttit lite och fixat med ett par lerskulpturer. Lite ifyllnad av sprickor och fortsättning på Krokomonstret samtidigt som jag tittade på film. Den här gången Secretary, förra gången Death Proof och Sin City.

Känner saknad, melankoli, rastlöshet, skaparglädje, trötthet (men inte den där sova-tröttheten), förvirring, ambivalens, ensam, närhetstörst och osäkerhet över vad jag egentligen ska lyssna på? Vad är vad? Och vad är sant? Mitt förstånd tycker och håller bergfast vid en sak medan något annat tänker: Men du känner ju! En massa! Agera ut och följ dina känslor. Jag har en misstanke om att det där andra är hjärtat. Min hjärna har ju fördelen med att den blivit lyssnad på mer, mer erfarenhet så att säga. Och ja, man kan utagera sina känslor utan att alltid ha hjärtat med.

Men av erfarenhet har jag lärt mig att för andra kan det tyckas otroligt jobbigt att vara i närheten av någon som låter känslorna härja fritt. Förutom när det kommer till att retas med mig, då är det kul eftersom troll sparar inte på reaktioner... (Även när jag förstår att folk bara retas så är det ju lite grejen att det ska bli en reaktion. Ha ha...)

Och situationen som jag har kluvna känslor till är egentligen inte så mycket att båda är villiga att tänka om, utan det handlar mer om JAG är villig att tänka om. Eller att bredda mitt synsätt. Enda kruxet är att jag tycker inte jag ser saker på fel sätt. Att vad jag söker och önskar är fel.
Av någon anledning har jag en känsla att jag kommer tänka en grej och handla på ett helt annat sätt. Välja vilken del av mig som ska ha övertaget, hjärnan ibland och hjärtat andra gånger? Och någon gång kanske de två kommer mötas och smälta ihop? Fast det lär inte hända imorgon...

Javisstja! Berättade om en annan bokidé för ett besök jag hade idag. Hon tyckte att det lät intressant och kommenterade hur min kreativitet flödar, trots eller kanske p g a höstdepp? Någon slags flykt behöver jag. Att skapa är inte så illa, spela datorspel är en annan (mindre bra), ha sex ett tredje (tyvärr inget som jag kan nyttja nu), drack lite alkohol en dag (gjorde vad det skulle, dövade saknad och längtan och gjorde hjärnan långsam men inte alls min grej) så för mig är skapande den bästa flykten när saker är för mycket att hantera.

Men iaf när hon kom hade jag börjat skriva ner vad jag skrivit på lösa blad in i ett dokument i datorn istället. Skrev lite till efter att hon hade gått och kom på fler situationer. Karaktärerna i berättelsen tycks mig ha ett eget liv och saker kommer naturligt. En sorglig tanke är om det hade gått lika lätt och de hade varit lika levande om jag hade haft fler människor av kött och blod i min närhet?
Som sagt, det är inte alla som finner troll så särskilt charmiga, eller deras val av boplats. Ni vet, i en håla under en bro...

Jaha

Kraschade tystnade med sms. Dagen efter, med bilder på skapelser och sedan ord via msn. Utgå inte alltid från att jag är helt säker på vad jag vill. Snapp så ändrar jag mig. Huvudvärk. Missförstånd. Känner mig inte riktigt förstådd. "Jag förstår". Men inget mer just vad som blir förstått. Vi talar olika språk och ingen av oss har ett lexikon. Behövde nog mer utagera lite. Har varit så tyst så tyst. Även för mig själv. Paus-knapp intryck. Men nu förstår jag lite vad jag nog vill. Inte välja någon väg alls utan göra om. Typ. I rekordfart blev det en krasch och ett tumult som inte lagt sig än. Min lösning är att göra om. Varför inte? Att lära känna varandra på nytt, fast nu i lugn takt.

Hej vad heter du?

Krokomonster

Har inte gjort så mycket de senaste dagarna, spelat Sims 2 en hel del. Men jag har även varit en smula kreativ. Har bl a översatt min berättelse till engelska och ska mejla den till en bekant som kan skriva ut den åt mig (har ingen skrivare). Sen ska jag börja skapa skisser och med hjälp av bilder utveckla storyn mer.

Jag har även suttit och skulpterat lite. Lite på Esmerelle, desto mer på figuren på bilden. Låt mig presentera Krokomonstret. Som nu har fått tänder, näsborrar och ögon. Men jag har mycket kvar att ge figuren. För att inte tala om finputsningen och målningen...

Jag har även småstädat lite. Men ska fixa lite mer nu har jag tänkt.
Känner mig rätt lugn (annars hade jag inte haft tålamod med småpillet på skulpturerna), men annars känns det mer som att jag väntar. Eller befinner mig i ett vänteläge, och det är inte bara nåt specifikt jag väntar på (vilket jag gör) utan även väntar mer utan syfte.
Höstdepp jag välkomnar dig!

Mitt måleri

Jag målar med. Men nu var det ett antal månader sedan jag gjorde klart min senaste tavla. Det är inte den på bilden. Jag befinner mig just nu i ett vakuum när det kommer till mitt måleri. Har några idéer, vissa som har kommit så långt så de har blivit påbörjade på en duk. Men tror jag behöver kyla och mörker för att måla. Just nu är andra delar av mitt skapande aktiva, helt nya delar med som skrivande och sy dockor. Rastlös själ behöver flera olika uttryckssätt. Tavlan på bilden iaf, kallar jag för Verklighetens Riddare, en av mina symbolismtavlor. Vad som är på duken är inte bara vad de är utan står även för olika saker, så även valet av färger.

Har den på en av väggarna här i vardagsrummet. Så sent som igår satt jag och tittade på den, och blev förvånad när jag kom på att det är ju jag som har målat den. Just nu känner jag mig inte alls kapabel till det. Att gå in i ett så koncentrerat skapande. Inget av de andra sakerna jag gör kan jämföras med mitt måleri. Tillåter jag mig själv så kan jag hamnar i någon slags målarpsykos och är som uppslukad av tavlan och lyssnar helt på vad den vill att jag ska göra. Så slutar jag att måla och kan bli förundrad över helheten.

Jag är känslomålare och på något sätt agerar mina tavlor som ventiler. Jag har även tidigare sagt att varje tavla är en kärlek, som jag ger allt jag kan för att den ska bli så bra den kan bli. Det minsta jag kan göra när just den tavlan, det motivet kommer till mig. Låter mig skapa det. Jag är inte sådan som kan låta en tavla vara orörd om jag hittat något jag tycker inte stämmer, eller vill göra annorlunda. Utan då fixar jag det.

Glädjedans...typ.

Igår var nog en av mina tiders värsta antidag. Shit, gjorde absolut ingenting. Kände mig som bedövad, rastlös men helt orkeslös. Jag läste ut en bok dock, och nu får jag fortsätta läsa Skattkammarön på engelska. Upplever det som att väldigt många böcker kan vara jäkligt svåra att läsa i början. Har bara varit med om ett fåtal böcker som fångar in en med sina första sidor. Brukar gilla att läsa första och sista meningen i böcker jag tycker verkar intressanta. Det funkar för mig för jag kommer ändå att glömma bort det sen när jag väl börjar läsa boken. Jag vet inte hur andra människor lyckas med att minnas låttexter, repliker i filmer eller hela delar av böcker. Är det för att de har lyssnat på, sett och läst multum med gånger så det har etsat sig in?

Nu har jag inte tittat på tv på flera dagar. Vill inte vara med om en tv som slocknar och börjar brinna. Så igår satt jag i soffan, funderade och tittade ut genom mitt fönster på det lilla jag såg utanför. Och tänkte. Dock inte som jag brukar eftersom jag var som bedövad. Min hjärna var helt slö och rusade inte runt som den brukar göra. Funderade på mina olika skaparprojekt, att jag behöver komma på en stil med mina trasdockor om jag vill sälja. För det vill jag. Jag vill kunna tjäna pengar på min kreativitet. Så jag kom på att om jag köper lakan så kommer jag billigare undan och de behöver inte vara lika dyra. För fi vodka blä vad tyg är dyrt. Och så gör jag en viss mall jag följer. Tror jag gillar den jag har gjort till Penelope, fast jag ska göra den lite större. Hennes armar och ben var krångliga att vända rätt. På så sätt kommer jag har flera grunddockor som det bara är till att ge någon personlighet beroende på önskemål. Tror jag ska köpa sådan väv att ha som ett andra lager för en mer gammal känsla. Så jag kan göra revor och fixa läckande vadd. Som ni ser på bilden. Och tefläckar.

Hitta på en standardklänning som jag sedan varierar med olika färger och mönster på tygen. Ge dem olika ögonfärger och hårfärger. Massproducera men ändå inte. På så sätt kan jag hålla en viss standard och hålla dockorna inom en och samma prisgrupp. Har även en idé hur jag ska få reda på om det finns något intresse för dem... *Trollet smider planer under sin bro*

Sedan har jag googlat runt på tips hur man kan göra andra typer av dockor, lite finare. Men där har jag ännu ingen nisch. Tror det kommer bli mer blandat där med iofs. Jag vill få tag i sådana fina dockögon som jag sett att andra använder, och mer ull att använda som hår. Jag vill! Jag vill! Jag vill!

Ha ha...

Förresten glädjedansen kommer sig av att jag nu faktiskt har styckat smutstvättmonstret och börjat göra mig av med bevisen.

Esmerelle

Hittade en liten påse som hängt i evigheter i min hall. Började titta vad det är för småplock i den, en del slängde jag. Annat som en sån där ful docka med landskapskläder fick jag en idé jag bestämde mig för att testa. Så med tygsax hjälpte jag henne att strippa. Till min besvikelse så fann jag en hollywood-skådespelerska under kläderna (alltså inget annat än pinnar). Fram kom min papperslera, och jag började omforma hennes kropp från grunden. Ställde henne i en annan position och det känns som det kan bli riktigt kul att fixa till henne. Har ännu mer att fixa till när det kommer till hennes kropp. Sedan ska jag göra detaljerade fötter, nya händer och ett helt nytt ansikte. Som tur väl är har jag precis köpt in nya mindre lerverktyg. Håret ska jag snagga och fixa till med. Och ja, förr eller senare så får alla mina dockor och skulpturer ett namn, har märkt att arbetet med dem går lättare då. Känslan för det jag skapar blir ännu bättre. Just lera är inte som färg. Man kan inte tvinga leran att göra något den inte vill. Jag har försökt, flera gånger. Så släpper jag kontrollen och leran och mina händer arbetar fram något helt annat än vad jag först hade tänkt.

Morgon

Jag gick och la mig runt midnatt, mycket för att mitt internet dog och min tv håller på att dö den med. Nåt med bildröret så när jag har tvn på så kan bilden slockna. Inte så bra, betyder att den kan börja brinna närsom då.

Ställde klockan på 8, I have missions to do today. Men snoozade klockan flera gånger till alldeles nyss, då telefonen ringde. Jag har funderat till och från om en viss person och den väldigt speciella situationen jag har hamnat i. Samtidigt har vi inte haft kontakt på snart en vecka, han ville bli lämnad i fred. Var iaf min tolkning, och eftersom han inte har tagit kontakt så verkar den inte helt fel. Istället håller jag på och ska fixa med en massa andra saker.

Tyvärr blev det inget busande igår kväll, inte ihop med andra iaf, så jag fick busa lite på egen hand. Bus. Bus.
En jag känner har på sin msn texten "min värld ramlar sönder". Så jag fick en impuls som jag följde, jag skickade en länk med en bild på Karlssons klister. Själv tycker jag att det är finurligt roligt (och andra med), men av personen har jag inte hört nåt... Tycker allt att hon överagerar och gör sig själv till offer.
Nu ska jag stycka smutstvättmonstret och börjar göra upp planer för att göra mig av med bevisen. Snart. Jag ska bara...

Färgpalett

Nu är det kris, nu måste jag verkligen tvätta. Idag är jag klädd som en hel färgpalett, lila, blått,grönt, rosa. Men på nåt sätt funkar det eftersom jag är jag. Började titta lite på Dunderklumpen, sedan lånade jag ut den till en person som inte kan minnas att hon har sett den, hennes barn har inte fått se den än iaf. Så kan det inte vara! Dunderklumpen är en helt underbar film med vackert budskap. Behöver jag bli glad så sätter jag igång den och har den på i bakgrunden och nynnar med i låtarna och fnissar åt något som jag finner extra roligt.
Det är något som jag brukar göra, sitta och fnissa åt något som enbart jag verkar finna något roande i. Kul att vara lättroad.

Idag har jag varit på äventyr, blivit utlockad från under min bro. Gick först på upptäcktsfärd för att sedan samlas vid en mötesplats nere på stan. Träffade en vän där som jag sedan härjade runt lite med på stan, i ett par affärer innan hon ansåg att det var dags att bege sig till det där stället där de säljer rusdrycker. Sagt och gjort, väl där frågade hon om jag ville ha något. Visst sa jag och tog 3 cider. Fräckt visade vi att hon hade köpt ut åt mig vid kassan, såg hur kassabiträdet ville göra något, men hon hade andra kunder. Fnissande pratade vi om det när vi gick till bussen, det komiska är ju att jag om ett par år fyller 30 och min vän är flera år yngre. Men med ett för gammalt id-kort går det inte att köpa rusdrycker. Tror jag, har inte testat. Lite roligare så här. Faktiskt.
På bussen hem fnittrade vi och skojade, sedan sa hon att hon börjar bli lite trött i huvudet och att jag är för intensiv. Så skrattade vi lite till, för hon är inte första personen som säger det.
Men det finns inte så mycket jag kan göra åt det, jag är ju jag. Och nu ska jag knalla iväg till affären, köpa mjölk, godis och saft. Tänker passa på att boka den där tvättiden med. Imorgon helst, men inte för tidigt, för trollet ska troligtvis hitta på bus i kväll...

Penelope: uppdatering

Kan jag ignorera det faktum att jag i stort har spenderat hela helgen med att spela Neverwinter Nights 2?

Och istället fokusera på att jag avslutar helgen med att vara kreativ? Jag tycker det. Här är en bild på Penelope, nu med hår, ögonbryn och underkjol.

Håret är svart linnegarn, vilket jag även använde som ögonbryn och sydde på med små stygn. Därefter har jag (utan pappersmall), klippt och sytt in kanterna till underkjolen och i samma veva sydde jag fast spetsen i nederkanten.

Sist sydde jag på kjolen, veckad, direkt på dockan.

Härefter ska jag klippa till och sy puffärmar till henne, med spetskant. Sedan blir det ett livstycke i ett gulligt tyg med små röda hjärtan på, som jag även ska sy en överkjol med. Efter det momentet ska jag sy axelremmar och fickor i ett annat, mörkgrönt tyg.

Lägga till lite mer hår, satinband runt midja och i håret, knappar vid axelbanden (eller nåt). Eventuellt även ett par strumpor och typiska dockskor som jag ska göra i lera.

Näring

"Du tillhör en av mina absoluta favoriter. Inom dig, i din sömn väcks något som du håller spärrat under dagen. Det var det som ropade efter mig. Lockade mig att uppmärksamma dig."

Jag har börjat med ett projekt. Jag skrev en kort novell en natt som jag nu ska arbeta vidare med. Troligen lägga till mer text, men främst göra olika skisser och tillslut färdiga bilder. Jag har tänkt att det ska bli en bildnovell, med många målade bilder kombinerat med text. Här ovan är en av mina skisser för en "scen". Texten är från min berättelse men hör inte ihop med bilden. Jag tänker testa olika tekniker, färger, troligen blir det något blandat. Jag vill inte sitta och göra bilderna i photoshop. Akryl, torrpastell, akvarell, flytande tusch. Men först har jag tänkt översätta texten till engelska. Får se hur slutresultatet kommer att bli. Men det hela är nytt för mig. Utmaning helt enkelt.

Kärlek

Ibland kan det vara så illa att handlingar av naivitet kan orsaka samma typer av skador som manipulativa handlingar.
All you need is love, stämmer inte. Vi människor och livet i sig är mer komplicerade/komplicerat än så. Kärlek är viktigt, men det ska inte ges och tas emot på bekostnad av något annat. Och när det kommer till kärlek så är tid och balans oerhört viktiga för att känslorna inte ska förvandlas till något mindre vackert...
Är något mindre värt om det inte motsvarar förväntningarna? Allt eller inget? Om man inte kan få vad man vill ha med någon, betyder det då att det man faktiskt får inte är önskvärt? Inte är värdefullt? Jag tycker inte det, men det är svårt att låta ens känslor passa in i den yta som då finns. Och samtidigt så får båda vara beredda på att när någon dyker upp som man kan skapa det man innerst inne vill ha så får man släppa varandra. Så oerhört svårt. Men man behöver då ge sig själv förståelse för att man kan behöva sörja det som går förlorat.
Egentligen kan det vara så lätt så lätt, bara man kan och våga låta det vara det.
Jag är oerhört snabb, svänger mycket i början och på färden så lär jag mig en massa. Särskilt i hur olika betydelser ord kan ha för oss människor (och troll).
Jag känner vemod, frustration och ledsamhet över att eftersom jag är så snabb, har jag en tendens att låta saker krascha även om de egentligen inte behöver det. Det beror på min brist på tålamod. Har jag en gång börjat rusa med någon så kan det vara svårt att få mig att ändra takten. Och nu, nu måste jag vänta. Antingen kommer jag få respons, saker kan lösa sig, eller så får jag ingen respons och det i sig skulle vara ett svar. Ett fegt, men likväl ett svar.

Hungrig

Idag är jag trött, igår blev det mycket spottande och fräsande från trollet. Undrar om jag har fått rabies? Eller om det var solstinget som fortfarande spökade och förvärrade ett redan jobbigt känsloläge?
Har skrivit ett mejl tidigare denna morgon. Får se hur det tas emot, om det tas emot alls.
Idag ska jag vara lite nyttig, duscha, diska, storhandla, kanske gå en promenad i det fina vädret för att sedan vara kreativ. Har ett par kartonger att bära ner till min källare efter genomgång av saker till loppis. Och ja, min boning under bron är rätt avancerad med källare och allt.
Boka tvättid behöver jag göra med.

Åh vad jag skulle vilja vara ett troll som kan trolla! Och teleportera! Jag vet precis vart jag skulle teleportera mig till och vad jag då skulle göra...

Suckar

Är det någon som behöver göra något svårt svårare, bara kom och fråga mig hur man gör. Jävla skit, behöver lära mig att inte ta ut så mycket i förskott och att tålamod är bra att ha. Ibland är det just att kunna stanna upp och ta ett steg tillbaka som kan göra så saker släpper och bli bättre. Jag? Jag har en tendens att istället trycka på gasen för att krascha allt...
Och det samtidigt som en liten röst inuti mig skriker "Låt bli! Vad fan håller du på med?! Du vet att hålla på så där aldrig leder till något bra".
Jag lär mig sakta, och en sak jag lärt mig är att jag kan inse att jag tar i onödigt mycket för att skapa drama och kan även säga att nu är det jag som gör fel. Men skadan är redan skedd och jag kan inte påstå att ett viss troll är mer omtyckt efteråt. Och att bli omtyckt av några väl valda individer är ju vad jag egentligen vill...

Grr!

Idag sitter trollet under sin bro, tjurig och arg. Muttrar för mig själv om varför jag alltid ska göra saker svårt.

Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?

*Fnyser*

Trollet gnäller

Förresten så packade min mor om mina kartonger (kanske det jag hade på känn och därför la inte ner så mycket energi på det?)
Sedan kunde hon inte låta bli att komma med anmärkningar över hur jag har det för att sedan kläcka ur sig att nästa gång hon kommer på besök så ska vi leka Rent Hus. Eeeh, hon överdriver, det är faktiskt inte så illa här. Jag städar, jag är bara inte lika livrädd för vad människor ska tycka och tro om mig som min mor är. Min mor är lite som Julia Roberts man i mästerverket Sova med fienden... Hon har även svårt för att hon inte längre är en så särskilt stor del i mitt liv. Så hon försöker. Men jag sa skarpt nej och fortsatte med att säga att jag tänker inte släppa in henne om hon skulle hålla kvar den idéen. Skönt att det är typ 1 gång varannan månad om ens det hon kommer på besök.
Det verkar som att hon har börjat glömma bort att mitt liv är mitt liv och hennes liv är hennes liv. Får väl påminna henne om det igen helt enkelt.

Kan även vara som så att hon har problem att förstå varför man vill bo under en bro. Hon är inget troll själv så det tilltalar henne inte. Surprise surprise!

Låg humor is the shit

Tsss... Idag har jag stått på loppis. Sålde en hel del. Skrattade åt mig själv när jag sa att jag är billig (ibland är låg humor den bästa). Ännu roligare blev det när jag skakade lite lätt på väskan och den skramlade av mynt. Man ska vara övertydlig eller hur var det nu?
Ännu en gång har jag fått bekräftat att jag har så rätt när jag skojar om att jag är vampyr. Varje gång jag har varit en längre stund i solen så får jag värmeslag. Varit så sedan tonåren, men nu är det värre än vanligt. Kan det beror på att jag är så vit att jag nästan är blå? Eller näsan, kindbenen och pannan är numera röda. Trollet känner sig vacker...
Antar att det är sådant man får ta när man väljer att bo under en bro.
Tråkigt nog kunde jag inte skriva ut en liten berättelse som jag skrivit eftersom jag sparat den fel. Skrivare är något som jag får lägga till på den där listan av saker jag behöver inhandla. Dumt.
Har även börjat komma på en till berättelse, med andra karaktärer och omfattning. Får se hur det kommer bli och hur jag väljer att utforma den.
Nu tänker jag dock dricka något kallt och slappa. Dumma dumma sol...

Tidig

Nu har trollet ägnat en stund åt att städa lite under sin bro. Kan inte påstå att det märks så tydligt än, vilket innebär att jag måste städa ännu mer. Men jag har en deadline på när det ska vara lite mer fiiiint. (Den går ut om kanske 20 minuter och här sitter jag och skriver ett inlägg). Att leka vuxen är jag inte så vidare bra på. Övning ger färdighet kanske? Men frågan är om jag vill. (Och det vet jag egentligen redan svaret på).
Det kommer bli skönt att bli av med lite grejer iaf. Har nämligen börjat bli lite trångt här under min fina bro. Förstår inte hur, kan det ha något med alla mina växter, tavlor, böcker och olika skaparprojekt jag har här och där?

Nu ska jag gå och göra mig vacker för att sedan fortsätta plocka iordning mina saker samtidigt som jag ger dammråttor, spindlar och ormar det onda ögat för att de inte hjälper till...

Penelope

Säg hej till Penelope. Min första docka (nu ljuger jag). Eller ehum, innan jag klippte till och började sy den här så gjorde jag en testmall och testdocka. Gick väl sisådär, men jag lärde mig en hel del när jag gjorde den. Kommer visa den lite senare.

Penelope är en välstoppad trasdocka med revor i tyget, stoppning som sticker fram här och där och mörka fläckar (efter te, vilket innebär att dockan doftade väldigt gott ett tag).

Huvud och kropp är i ett stycke, armarna och benen var ett rent helvete att vända rätt igen och stoppningen är påsydd. Jag har använt 2 olika sorters tyg, ett enkelt som foder och sedan en linneväv ovanpå för att kunna göra revor och få till en gammal känsla. Det stadie hon befinner sig i just nu har hon även fått 2 mörkbruna dockögon och en tygmun med synliga stygn. Jag har införskaffat tyg till hennes klänning, satinband för rosetten bakom ryggen och ett smalare för rosetten som ska vara i håret. Håret ska göras med ett svart lingarn. Hum, nu började jag bli sugen på att börja fixa lite mer på henne. Men jag ska leka lite vuxen och hämta upp några av kartongerna iaf. Diska lite med. Har hört att det är en bra grej om man vill få sin smutsiga disk ren. Troligen inget dammråttorna har talat om för mig dock...

Ett.

Jaha, så har även jag skapat mig en blogg. Först var jag helt anti, sedan skapade jag en där jag la upp bilder på mina tavlor och nu har jag skapat den här. Jag har inte helt koll på vilken utveckling den här bloggen kommer att ta. Men min tanke är att den kommer att beröra olika saker, men alltid om sådant som påverkar mig på något sätt. Bl a kommer jag att lägga upp bilder på mina olika projekt. En del leksamt skapande och annat mer strukturerat.

Sedan jag var en trollunge har jag försökt skriva dagbok men har aldrig fastnat för det. Tills tidigare i år då jag blev influerad av Frida Kahlos sätt att föra dagbok. Jag tog till mig idéen, men gjorde om den så att det sättet att uttrycka sig blev mitt sätt. Jag får ta några halvbra bilder på ett par av sidorna för att visa hur det kan se ut. Tyvärr har min digitalkamera dött och kvar har jag Webbis, min cam.

Men att ha hittat ett sätt att föra dagbok som tilltalade mig, har väckt ett större intresse att även med ord (och inte bara med färg och lera) uttrycka mig.

Vilket jag kommer göra här på bloggen, men även gjort i väldigt privata texter som enbart berörda personer har fått läsa. Så nu har mitt rastlösa sinne en mängd olika material, tekniker och uttryckssätt att välja och växla emellan.

Fast...det jag egentligen borde sysselsätta mig med nu är att springa ner till källaren och bära upp en massa kartonger. Jag ska nämligen stå på loppis till helgen. Något jag enbart gjort en gång tidigare för runt 10 år sedan. Så jag måste gå igenom allt för att skaffa mig någon koll på allt jag vill bli av med. Och jag har inte ens börjat. Fy på mig. Jag ska försöka skämmas. Lite. Typ.